Hjälp!

Nu ska jag göra något som jag inte gjort förut. Jag ska vädja till er att hjälpa en tjej i hennes kamp mot cancer. Ida Boström. (Trots efternamnet är vi inte släkt.)

Hon är en tvåbarnsmamma som pluggat till läkare samtidigt som hon kämpar mot cancer. Hon försöker hålla sig kvar i livet genom att pröva TCM-mediciner från Kina. Tyvärr kostar de henne runt 20 000 kr per månad. Hon är nära att ge upp. Jag känner bara: låt henne inte ge upp!

Här är hennes inlägg från Facebook:

"Märkligt det här med framgång och motgång. En universell energi som måste balanseras, oavsett vad det gäller.

Chocken kom två dagar sedan då notan för TCM medicinerna från Kina hamnade i knät. 1,850 dollar!!! För EN månad! Det innebär en kostnad på 20.000 kronor/månad med alla andra tillskott och saker jag tar för att försöka hålla mig vid liv på egen hand. Onkologen har ju inga fler behandlingar att erbjuda, så jag står på egna ben, inget annat val. Mitt hopp var TCM från Kina, men nu blir det inte så. Jag kommer så klart betala dem den här räkningen, tack vare det som finns kvar av insamlingen + hjälp från mamma och pappa, så får jag den betalad.
Men efter det så avslutar jag den hjälp jag har från dem, hur än ont det gör inom mig. Det är en omöjlig summa pengar. Helt omöjlig!

Igår ville jag ge upp helt. Till och från även idag. Jag har ingen ork i mig. Viljan finns, men motgångarna tillsammans med min vilsenhet inför framtiden, sorgen om att jag gett upp min dröm om att bli läkare bara för att kroppen inte fixar mer, det har tagit så mycket på krafterna. Jag har aldrig känt mig så hemma i något som med studierna. De var helt otroliga! Som att vara på topp i livet, aldrig haft det så bra, för att måsta välja bort det, bara för att cancern äter upp mig inifrån. Det är så lätt att bara ge upp nu. Låta livsgnistan slockna. Motgång på motgång.

Och så kommer barnen genom dörren efter skolan och det bara hugger till i magen. Fy fan för att vara Ida Boström just nu! Hur ska jag orka kämpa nu? Hur gör man när det blir så hopplöst? Hur hittar man nya lösningar, igen!?

Katarina Forsberg och Veronica Hedenmark, vänner på olika håll, har båda tyckt att jag ska be om er hjälp igen att samla in. Be om en liten summa, typ ”bjud mig på lunch, fast i pengar” för att ge mig hopp och stöttning att hitta nya lösningar, att kunna söka mig till någon lösning igen och testa.

Men det känns så lågt. Jag har redan fått så oerhört mycket hjälp av er. Jag har fått mitt livs chans, en chans som är få förunnat, av ER. Jag kan inte be om mer. Det känns inte rätt. Men, ändå vågar jag göra det.

Ändå måste jag göra det. Bjud mig på lunch. Eller en brakmiddag. Mitt swishnummer är 072-536 97 76.

Jag kämpar så hårt just nu att inte släppa taget. Att inte ge upp. Jag orkar ingenting, något som är helt nytt för mig. Orkar inte med någon eller något. Trött och slut. Det här sista tog allt hopp från mig. Ni kan, hoppas jag, hjälpa till med att ge mig hoppet tillbaka."


Här kan ni också se ett klipp från i december på VK om henne:
http://m.vk.se/play?video=c4e28ec3-ef9d-40e3-ac26-5ffb03e1882e&mobil

Och här från Expressen:
http://www.expressen.se/nyheter/ida-37-ar-doende--nu-gor-hon-sitt-livs-resa/

Idas blogg: http://idasplana.webnode.se/blogg/