Ibland är det svårt att inte bli lite bitter och ledsen över sin otur. Jag kan säga att det är inte alltid så lätt att se det positiva i tillvaron och att jag verkligen inte är perfekt nr det gäller sånt. Ibland förtvivlar jag, MEN så kommer det något som vänder på det hela. En statusuppdatering. En bok jag läser. En kommentar. Så tänker jag. Min kropp fungerar (även om magen protesterar lite). Jag har två friska, underbara barn. Jag hat någonstans att bo. Jag har ett jobb. Jag har underbara vänner. Jag har människor som verkligen bryr sig om mig. Jag får dessutom se ett land jag aldrig sett.
Visst tycker jag att jag borde ha fått åka till Kap Verde istället för att åka hem till Stockholm igen. Visst tycker jag att jag borde fått njuta helt och fullt av min andra resa till Thailand utan komplikationer som regnoväder, åska, strömavbrott och sjukdom.
Men samtidigt så lär jag mig att acceptera att saker och ting är som de är. Med några små sammanbrott. Som sagt. E ju inte perfekt. Tårar kommer. Ilska med.
Men försöker njuter av det jag kan njuta av. Försöker tänka bort alla borden och hur det skulle vara och bara tänka vad som är bra nu. Och vet ni? Ibland lyckas jag riktigt bra. Då tänker jag att kanske är det därför min resa blev som den blev.
Ibland misslyckas jag och tycker synd om mig själv. Men sedan så repar jag mig och kommer ihåg allt att vara tacksam över.
Livet är inte perfekt. Man får inte alla de saker man önskar. Men man kan vara nöjd med det man får. Det är viktigare än att få allt man önskar.
Där är mina föräldrar de bästa förebilder man kan ha. Även om min pappa inte finns här bland oss levande längre hjälper han mig när livet inte tar de vändningar jag vill, liksom min fantastiska mamma. Så även fast min jullovs-resa inte blev som den var tänkt så är jag lyckligt lottad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar