Huset mitt emot låter en vara i det där landet mellan att vara barn och vuxen. Där när man inte förstått att man inte kan veta allt. Där när allt är möjligt men också när man är upptagen med sig själv. Jag tycker början av boken är helt underbar:
"Det finns historier som berättas om och om igen trots att alla redan hört dem. Historien om Jonathan Andersson var en av dessa. Det fanns inte en elev på Uddvikskolan som inte kunde den utantill och ändå slutade den aldrig att fascinera."
När jag läste den inledningen var det som att bli golvad. Bam. Så var jag fast. Jag läste vidare allt mer fångad av historien. Helt underbart! Den passar absolut oss som inte är tonåringar längre likväl som det passar de som är i tonåren. För oss blir det nostalgi blandat med spänning och igenkännande. För tonåringarna blir det spänning blandat med igenkännande och kanske ett lufthål i det de befinner sig i.
Stjärnstenen är fantastisk på det sätt en riktigt bra saga är. Man tas bort från vardagen och befinner sig på en plats som känns lika verklig som vår verklighet, fast den innehåller drakägg och drakriddare. Det är en berättelse som trollbinder och som inte kan passa bättre på ett sommarlov, när man bara kan läsa och läsa och drömma sig bort och fantisera. Jo Salmson kan verkligen det här med att berätta en historia. Hon beskriver så bra både miljöer, men också känslor. Jag älskade.. Fel jag älskar Stjärnstenen. För den är inte slut utan lever kvar i mig. Dessutom så kommer ju en del till.
"- Det var så nära att jag gick under, säger hon tyst.
- Vad var det som hjälpte dig? frågar Nea.
- Du, säger Edja enkelt. Du var så liten och hjälplös, som barnet som höll på att drunkna. Jag räddade dig, och du räddade mig.
Deras blickar möts, och något lossnar inom Nea. Edja kramar henne hårt, hårt medan Nea gråter.
Stjärnstenen finns att köpa här: Adlibris och Bokus
Huset mittemot finns att köpa här: Adlibris och Bokus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar