Mark Levengood berättade om en samtal med hans 6-åriga dotter. Hon hade sagt att hon ville lyssna på musik och att hon ville lyssna på Hitler.
På Hitler?!?! Hade Mark svarat då.
Ja, Hitler sa hon då.
Vilken Hitler? hade Mark frågat
Hon hade svarat: Adolf Hitler
Mark hade utbrustit: Adolf Hitler!?! Menar du att du vill lyssna på Adolf Hitler?
hon hade svarat glatt: Ja
När Mark hämtat sig lite hade han frågat: Jaha. Men vad vill du höra då?
Hon svarade: Black or white
Mark hade då anat att något inte stämde och frågat: Menar du Michael Jackson?
Hon hade svarat glatt och bekymmerslöst: Ja det kan det vara
Marc tyckte det är så härligt att allt är möjligt i barnets värld. Adolf Hitler kan sjunga en sång om att älska både vita och svarta. Det är inget konstigt. Det är det han vill att nya boken Rosor, min kära, bara rosor ska återspegla.
Jag tyckte det var en sådan härlig historia. Visst var det?
5 kommentarer:
jo, mycket får man höra :)
Haha. Det är så härligt med barn. Sådär naiv och öppen är aldrig vuxna.. :)
Hannele: Precis!
Linnea: Visst är det så! Tänk vad roligt om vuxna vore mer så!
Den anekdoten hade passat perfekt in i boken! Nästan synd att den inte är med.
Blgggbohemen:jag har inte hunnit läsa hans bok än
Skicka en kommentar