Jag har inte berättat för alla de som jag känner om min blogg. Vet inte varför. Det har bara inte blivit av. Det kan ju höra ihop med att jag skrev min blogg i början bara för min egen skull. Jag trodde inte den skulle intressera så många. Fast plötsligt så har jag massor av besökare och det är verkligen jättekul. Ett annat skäl kan vara att det känns så fånigt på något sätt att säga: "Och vet du vad? Jag har en bokblogg som du kan titta in på om du vill." Det är dessutom ännu fånigare att jag tänker att det är fånigt att berätta det, för jag skulle bara tycka det var jättekul om någon som jag känner berättar att de har en blogg och ger mig chansen att följa den. Det är nog den svenska blygheten som ställer till det för mig.
Min svärmor (och svärfar tror jag) vet dock om min blogg, en av mina systrar och min man. Några av mina vänner vet om att jag har en bokblogg, men jag vet inte om de hittat till den än. Jag får nog ta tag i det här och sprida min blogg i bekantskapskretsen lite till. Sedan behöver de ju inte läsa min blogg om de inte vill. Men det är ju dumt att jag inte ens ger dem chansen.
Vilka vet om din blogg? Hur har du tänkt angående att berätta om din blogg? Och hur har du berättat för andra (om du nu har det) att du har en bokblogg?
15 kommentarer:
Familjen (mamma, syskon och sambo) och en kompis vet....resten behöver inte veta. Visst bloggar jag för att andra ska läsa men jag vet att det finns några (både inom släkt och vänner) som bara skulle läsa för att spionera. Och det har jag inget behov av.
Det är en intressant fråga du tar upp. Jag har inte funderat så mycket på det.
Men mina närmsta vet förstås allt om mitt "hemliga" liv som bloggare. Men jag har nog inte berättat det för alla jag känner. Inte av någon speciell anledning utanför att vi inte direkt delar intresset för böcker.
Däremot har jag berättat det för en del mer eller mindre okända männinskor efter att ha insett att de är bokintresserade.
Så intresset för böcker är nog det avgörande i mitt fall ;-).
Jag tror att de flesta i min bekantskapskrets vet om mitt bloggande. Dels länkar jag mina inlägg till Facebook och sen brukar jag inte vara sen till att berätta det. Kanske borde den svenska blygheten och "jag ska inte synas för mycket" mentaliteten finnas hos mig, men det gör den konstigt nog inte. Jag är stolt över min blogg =)
Tycker absolut att du ska berätta för fler!
Min familj och några nära vänner vet om min blogg, men inte mina arbetskamrater. Det känns lite fånigt ibland att säga att jag har en blogg. Jag vet inte varför, men det kan kännas lite så...
Jag började precis som du att blogga bara för min egen skull, men nu tycker jag att det är väldigt roligt om fler dyker upp på min blogg och särskilt om de skriver kommentarer. Det gillar jag!
Jag har spridit det på Facebook, dvs länkat ngt inlägg jag gjort, och på så sätt har flera av mina vänner hittat dit. Sen har jag nämnt det för bokintresserade på jobbet (på fikat eller så) och för familjen.
Jag har inte direkt berättat för någon om min blogg, förutom sambon då. Några vänner vet. Sen hade jag faktiskt med det i min jobbansökan och tror faktiskt att det gjorde skillnad. Som bibliotekarie så är det ju bra om man visar på ett stort intresse för böcker :)
Det är väl ungefär samma situation för mig. Inte så många i min direkta närhet känner till min blogg. Däremot tycker jag om att andra hittar till den och läser den. Man kanske inte vill att ens närmaste ska döma den?
Jag har en länk till min bokblogg på min fb-infosida. Några har hittat dit. Jag har även berättat att jag har en bokblogg samt en fotoblogg. Jag har ytterligare en dagboksblogg som jag inte gör någon speciell reklam för...
Bloggandet började med fotobloggen som många arbetskamrater och vänner samt släkt varit in på och kikat men de andra har börjat precis som du med att skriva för min egen skull.
Din blogg läser jag för att få lästips :-)
Hej Eva!
Jag läser din blogg med jämna mellanrum och
tycker att du skriver jättebra.
Hälsningar Din svärfar Ulf.
Det är ju inte en renodlad bokblogg jag har utan jag skriver mer eller mindre om flera av mina intressen. Eftersom jag ville vara anonym på nätet när jag började har jag valt att inte berätta det för någon (utom min man). Någon gång ibland har jag i lätt ton sagt att det där borde jag blogga om, men det uppfattas förstås alltid som ett skämt av omgivningen som inte vet om mitt hemliga elektroniska liv... :-)
Jag brukar inte berätta om min blogg åt "folk" vem som helst, jag berättar om den åt bokintresserade. Den handlar ju bara om böcker. Då har mina vänner och bekanta som inte är intresserade av läsning inget där att göra anser jag, de behöver inte hälsa på i "snoksyfte"... :-)
Spännande inlägg och intressanta kommentarer!! Så många som lever ett parallellt och lite "hemligt" liv i cybervärlden. Jag har ingen bokblogg, så det är en liten annan sak. Jag har berättat för alla våra släktingar och vänner att vi har en blogg och de tre första åren jag bloggade "gav jag mig inte till känna" någon annanstans. Om jag skrev en hälsning på någon annans blogg, skrev jag helt enkelt under med mitt namn eftersom jag inte tyckte det fanns en automatisk koppling eller att någon skulle behöva/vara intresserad av att läsa min blogg, bara för att jag läst deras och skrivit en hälsning. Nu är jag inte så strikt längre. Jag läser nästan bara bloggar där jag känner personen bakom (med vissa underbara undantag ;) ) och därför låter jag länken till min blogg ligga. Det har lett till en del roliga spännande bekantskaper så det var bra.
Jag funderar mycket kring detta. Om man tittar på kommentarerna till nästan vilken blogg som helst, har i princip alla som skriver en egen blogg. Har tänkt göra ett inlägg om detta någon gång i framtiden. Betyder det att nästan alla som läser bloggar har en blogg själv, eller att de som inte har en egen blogg inte skriver kommentarer? I så fall varför...
Jag kopplade den till min Facebook, sa i princip alla vet! ;-)
Det är i princip bara min familj (man och barn) som vet om att jag bloggar. Jag har nämnt det för några på jobbet, men inte lämnat ut adressen. De har iofs inte frågat heller :). Jag är inte alls bekväm med att folk jag känner ska läsa det jag skriver - och då skriver jag ju ändå bara om böcker. Tror det hänger ihop med min dåliga självkänsla, jag vill inte att någon ska "bedöma" det jag skriver (har en mängd proffs-skrivare och lärare i bekantskapskretsen...). Men skulle någon fråga så skulle jag inte ljuga och säga att jag inte bloggar.
Vad intressant att höra hur ni alla gör! Jag är såglad att ni delar med er!
Tack Ulf! Vad kul att du är inne och läser på min blogg.
Skicka en kommentar