Häromdagen stod jag och pratade med en kvinna, som jag träffat på en kurs. Hon och jag kom in på ämnet böcker och det visade sig att hon älskar att läsa precis som mig. Vi verkade ha rätt lika boksmak och vi rekommenderade böcker till varandra. Vi har pratats vid ett par gånger, men av någon anledning så var det först nu som vi började prata om böcker. Det fick mig att fundera över det där med att prata böcker med de som vi inte känner, åtminstone inte väl. När börjar man prata böcker? Det är ju inte, för mig i alla fall, det första samtalsämnet om man inte ser att den andre sitter och läser en bok eller om man vet att denne är bokintresserad. Vädret kan man ju prata om vare sig man känner någon eller inte. Vad trevligt det skulle vara om man använde böcker så med! Som en isbrytare!
Tycker du det är jobbigt om någon som du inte känner säger någon (trevlig) kommentar om boken du sitter och läser när du t ex åker buss eller tåg? Jag tycker det är trevligt att växla några ord, men jag är slldeles för feg för att själv starta konversationer om böcker som jag ser att någon läser!
7 kommentarer:
Jag är också på tok för feg. Ibland när jag sitter på bussen eller tåget och någon sitter och läser en bok som är jättebra så vill jag bara gå fram och säg det. Säga hur underbar jag tycker den boken är! Men, så blir jag feg och tänker "varför skulle nån vilja veta vad jag tycker?" Undrar varför det är så. Tack för en fin Dagens fundering.
Det är så många gånger som jag skulle vilja prata om böcker med någon obekant som jag ser läser något intressant, men jag gör det inte. Vågar inte. Samtidigt skulle jag tycka att det var kul om någon gjorde så med mig, för jag gillar ju att diskutera böcker:)!
Jag är nog av den pinsammare sorten och skulle absolut kommentera om någon läste en bra bok. Förutsatt att personen i fråga tittade upp så att jag inte störde läsningen. Detsamma gäller mig själv, byter gärna några ord om jag inte är för djupt inne i boken.
Jag är väldigt tillbakadragen, men böcker kan definitivt få mig att prata med okänt folk. Vid ett tillfälle på Arlanda här om året satt jag och väntade bredvid en kvinna och vi läste båda böcker av samma författare, så vi började prata om böckerna vi läste.
Jag är som boktagen och boklusen. Det händer att jag ser någon läsa en bok jag tyckt mycket om och verkligen skulle vilja säga något om det men det blir liksom inte av.
boktagen: Vad kul att du gillade min dagens fundering!
Boklusen: Det skulle jag också tycka!
enligt O: Jag vill vara som dig!
Syster Värst: Vad lustigt att ni läste böcker av samma författare. Vad trevligt ni måste ha haft!
klok som en bok: Precis så är det för mig! Jag hoppas att jag någon gång kan komma mig för att säga något!
Jag skulle absolut kunna fälla en kommentar kring en bok någon läser. Tycker det är en minst lika bra isbrytare som vädret :) .
Ibland när samtalsämnena ebbar ut lite när man sitter och pratar i en grupp kan jag mycket väl vända mig till någon och fråga om de läst någon bra bok den senaste tiden.
Skicka en kommentar