En av dikterna i boken är Maria av Nils Ferlin
men gråa konungar tre
de snörde min strupe till ångest
för guld och för aloe.
Så vänliga var deras ögon,
av hån fanns ej ett grand.
Dock grep jag i stallets dunkel
min makes valkig hand.
en syn - en förvirrande stor,
att jag skalv som i häftig feber
fast jag var en så lycklig mor.
Kan lycka lysa till smärta
och glädje brista till gråt?
Tyst gömde jag allt i mitt hjärta
och mindes det efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar