tonårsögon. Jag backar liksom bakåt i tiden och läser den som jag skulle ha läst den då. Jag kommer så väl ihåg hur det kändes i de tidiga tonåren. Helt kan man ju inte hoppa tillbaka till sitt tonårstänk, men man kan få kontakt med sitt tonårsjag. I alla fall är det så det känns för mig. Jag vet inte hur det är för er? Får ni kontakt med er inre tonåring när ni läser tonårsböcker? Om ni nu läser tonårsböcker. Så min första fråga borde väl ha varit... Hur många av er läser tonårsböcker?
söndag 3 maj 2009
Dagens fundering - Hur läser ni tonårsböcker?
Ofta när jag läser tonårsböcker så läser jag den med mina 
tonårsögon. Jag backar liksom bakåt i tiden och läser den som jag skulle ha läst den då. Jag kommer så väl ihåg hur det kändes i de tidiga tonåren. Helt kan man ju inte hoppa tillbaka till sitt tonårstänk, men man kan få kontakt med sitt tonårsjag. I alla fall är det så det känns för mig. Jag vet inte hur det är för er? Får ni kontakt med er inre tonåring när ni läser tonårsböcker? Om ni nu läser tonårsböcker. Så min första fråga borde väl ha varit... Hur många av er läser tonårsböcker?
tonårsögon. Jag backar liksom bakåt i tiden och läser den som jag skulle ha läst den då. Jag kommer så väl ihåg hur det kändes i de tidiga tonåren. Helt kan man ju inte hoppa tillbaka till sitt tonårstänk, men man kan få kontakt med sitt tonårsjag. I alla fall är det så det känns för mig. Jag vet inte hur det är för er? Får ni kontakt med er inre tonåring när ni läser tonårsböcker? Om ni nu läser tonårsböcker. Så min första fråga borde väl ha varit... Hur många av er läser tonårsböcker?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag läser tonårsböcker, jag har inte reflekterat så mycket över min inre tonåring. Jag tror helt enkelt jag har glädje av böckerna oavsett ålder. Kanske beror på att jag är mogen som en femåring också.. Eller skämt åsido, har barnasinnet kvar och nog alltid kommer att ha det. =)
Jag har börjat läsa flertal tonårsböcker och som du läser jag med tonårsögon. Jag får dock inte kontakt med min inre tonåring, men jag försöker fundera lite på hur jag skulle tycka om boken om jag läste den under tonåren. Lite svårt är det då jag ändrats ganska mycket med tiden när det gäller tycke och tänk.
När jag för några år sen började läsa en massa ungdomsböcker för jobbet (jag är bibliotekarie) så hade jag svårt i början för många, inte alla, ungdomsböcker. Jag irriterade mig på språket, innehållet, you name it. Och när jag funderade lite över detta insåg jag att jag läste böckerna med mina vuxna ögon allt för mycket. När jag lyckades släppa det och i stället, precis som du, läsa med min egen tonårstid i åtanke så blev det mycket roligare. Till saken hör också att när jag var tonåring så läste jag väldigt få tonårsböcker. Jag läste mer vuxenlitteratur, typ Harlekin och Victoria Holt eftersom jag var en sådan god läsare. Jag hoppade liksom över uHc* -böckerna och gick från mellanåldersböcker till vuxenböcker direkt. Lite synd, kan jag tycka nu, eftersom jag på så sätt missade många bra ungdomsböcker. Intressant frågeställning du kom med!
Jag gör som du gör. Jag släpper allt det vuxna och går tillbaka till min tonårsperiod igen.
När jag efter att ha läst boken försöker komma på vad jag tyckte om boken, brukar jag se på boken både ur tonårs-Angos och vuxen-Angos perspektiv. Flera gånger har jag tyckt att man valt konstiga åldersrekommendationer till böckerna, och att de kanske skulle läsas av yngre/äldre än vad som rekommenderas.
Jag gillar ungdomsböcker och läser just nu Emma Valls böcker om Sunna och Sixten (du har ju fått upp ögonen för Eva Swedenmark, och hon är en i trion Emma Vall).
Kram
/Ango
Jag som både skriver och läser ungdomsböcker /och barnböcker/ vad ska jag säga! Jag vet bara att när jag läser eller skriver är jag rakt inne i historien utan förbehåll. När jag skriver om Johanna till exempel som jag gjort i fyra böcker
/Mellan två världar är den senaste/ är det som om en röst berättar historien i mitt huvud, jag skriver ner vad rösten berättar. Det kanske är min inre tonårsröst? Sedan bearbetar vuxen-Eva texten men den där spontana rösten den kan jag inte tvinga fram den bara kommer. Oj det låter kanske flummigt när det blir så kortfattat - men det är faktiskt lite magiskt.
Skicka en kommentar