När jag läste När kastanjerna blommar i Paris av Ing-Marie Eriksson beundrade jag först flickan och hennes handlingskraft, men det ändrades halvvägs in i boken. Då undrade jag i stället varför hon inte gjorde något åt saken. Varför hon inte kämpade mer. Det blev lite jobbigt att läsa om hur besvärligt hon hade det, när hon egentligen inte gjorde något åt det. Jag ville mana henne till att lämna hemmet. Att hitta något annat. Inte bara foga sig.
När kastanjerna blommar i Paris är en okej bok. Från början var den mycket lovande, men efter hand så blev det trots allt bara en okej bok.
När kastanjerna blommar i Paris är en okej bok. Från början var den mycket lovande, men efter hand så blev det trots allt bara en okej bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar