Jag var och lyssnade på ett samtal med där skådespelarna i filmen Cirkeln, regissören Levan samt författarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren fick svara på frågor.
Först presenterade skådespelarna sig och de konstaterade alla att de har en hel del gemensamt de rollkaraktärerna de spelar.
Sara och Levan fick frågan:
- Hur var processen med manuset? Hur tog ni beslut om vilka som skulle vara med och vilka som skulle bort?
Levan:
- Det var en ganska organisk process.
Sara:
- Vi pratade ganska mycket Levan och jag vilken genre det här är och då sa vi att det är en coming-of age historia. Det handlar om att växa upp. Det handlar om att vara ung. Det är berättelsens hjärta. Konflikterna. Relationerna. Handlingen som får magiska uttryck. Så finns det en slags Thrillermotor i den. Det var det som vi hade som utgångspunkt. Vi kände att det viktigaste var att föra samman huvudpersonerna. De utvalda. Deras resor. Sedan kanske man får göra lite andra val i hur man berättar dom.
Levan:
Det var en sak som också var viktig för oss. Det var att verkligen sätta
världen och tonen ordentligt, så man verkligen tar sig tid för karaktärerna så att man bryr sig om dom på riktigt. Och Inför en eventuell uppföljare, så man verkligen kommer in i världen. Det var aldrig på tal om 1h 40 min version utan det skulle få ta tid.
Sara:
2.24 blev den.
Vi var ju tvungna förstås att ta bort saker och berätta saker på ett annat sätt, men det är ju också roligt.
Mats:
Det var jättespännande och ibland lite konstigt för mig också att följa den här processen när det ibland var så här: "Den här karaktärer ryker. Jag bara Vaaa??" Så grät jag lite. Men det var skitspännande för mig också att följa processen ett steg bort. Det har ju alltid funnit otroligt bra skäl till de val ni gjort. Ibland kunde jag känna: varför tänkte inte vi på det när vi skrev boken. Det är ju ännu mer awsome att göra på det här sättet
Sara:
Vi har ju två karaktärer som vi tagit bort i filmen. Som vi vet att många är lite ledsna över att vi tagit bort och som kanske några inte känner till. Kanske kommer som en chock. Nicholaus och Mona Månstråle är inte med i filmen.
Skälet var till det var faktiskt att vi har en situation här då vi att vi har fyra huvudpersoner. Det är dom som ska stå i centrum. Man måste verkligen känna att dom är helt hänvisade åt varandra. Att dom är väldigt ensamma. Att dom verkligen måste tvingas ihop. Då kunde man inte ha en karaktär som Nicholaus. Om de kommer till Tjärgruvan och så står det nån gubbe där, som visserligen inte har så mycket koll, men då får man inte samma känsla av att tjitt dom måste samarbeta. Dom har bara varandra. Samma sak med Mona Månstråle. Stoppar man in henne i berättelsen så undrar man varför går dom inte till henne mer, varför försöker de inte få mer svar av henne och vi har ju bara en begränsad tid att berätta den här berättelsen på. Det var väldigt tråkigt, men vi kände oss tvungna.
Mats fick frågan:
Hur kändes det att släppa ifrån dig manuset. Vad var det som gjorde att du inte var med?
Mats:
Det kändes skönt och jättekonstigt. Jag var avundsjuk ganska ofta på Sara och Levan, som hade så himla roligt. Det kändes som att min jobbfru var otrogen och hade mycket roligare med sin nya kille.... Men det var skönt. Jag tror det var det bästa för filmen. Dels att Levan kom in med en ny energi och gjorde sitt Engelfors. Dels så höll jag och Sara höll på att redigera Nyckeln och jag tror inte min och Saras relation riktigt hade fixat eller det hade inte blivit bra. Det hade inte blivit någon energi om vi hade gjort det och om jag då skulle skriva mitt första filmmanus.
(Mer frågor och svar kommer med ett underbart svar av Mats Strandberg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar