Jag har varit på releasen för Lina Neidestams och Julia Thorells nya böcker Zelda 2 och Juni. Den hölls på Rival. Oj, vad mycket folk det var!
Förlagschefen för Kartago visade den första serietidning som han gav ut för 30 år sedan och berättade en historia om den. Han sa även detta:
Under den här tiden har det hänt något fantastiskt. För på den tiden fanns det 45 killar som ritade serier och Lena Ackebo. Idag är det helt otroligt för idag är det 150 tjejer som ritar fantastiskt bra serier och 80 killar. Dom är otroligt bra och det är otroligt unikt i världen. Vi får in en enorm mängd manus till vårt lilla förlag och det är svårt att välja ut. Men i det här fallet var inget svårt
Kvällens två huvudpersoner har flera saker gemensamt. Det otroliga med dem är att de tar upp angelägna och engagerande ämnen som uppfostran, censur och sexualitet, konstets uppgift här i livet, och frigörelse från auktoriteten. De berättar det på ett sånt sätt som verkligen gör att det är svårt att släppa boken. å har det något som är väldigt fint - de har en humor som präglar dem hela tiden.
Han hade även ett samtal med Lina och Julia. Han frågade bland annat detta:
(Förlagschefen)- Huvudpersonerna i båda böckerna börjar på en konstskola i båda böckerna. Har ni pratat ihop er om det?
(Julia och Lina)
- Nej. Det är nästan löjligt hur lika de är. Det är papparelationer, konstskola, åka utomlands... Men de skiljer sig ändå också åt på många sätt.(Förlagschefen) - Ja, en är i färg och en är i svartvit
(Julia och Lina) - Haha. Ja, till exempel
(Förlagschefen) - Varför har ni valt att göra era böcker i tecknad serieform?
(Julia och Lina) - Ja, för att vi kan teckna båda två. Hahaha. Nej, men bildberättande är ett väldigt kraftfullt sätt att berätta på. Jag tycker det går in i hjärtat på ett annat sätt än vad text gör. Man kan lura in folk på väldigt viktiga och stora ämnen genom serier.
Så var Nour El Refai där och läste upp ett brev som hon fått från en man. Det ledde till många skratt.
Igår bakade vi (barnen, jag och deras mormor) semlor. Receptet kom ur en Allers-tidning och var visst från förra sekelskiftet. De kunde verkligen baka goda semlor då!!! Vi åt semlorna både som efterrätt igår och som eftermiddagsfika idag. Vi enades alla om att de var de godaste semlorna någonsin!
Det här spelet önskar jag jättemycket. Jag har spelat det på fritids med elever och det är superkul!!!
Jag har varit på releasen för Lina Neidestams och Julia Thorells nya böcker Zelda 2 och Juni. Den hölls på Rival. Oj, vad mycket folk det var!
(Julia och Lina) - Nej. Det är nästan löjligt hur lika de är. Det är papparelationer, konstskola, åka utomlands... Men de skiljer sig ändå också åt på många sätt.
Så var Nour El Refai där och läste upp ett brev som hon fått från en man. Det ledde till många skratt.
Analys av ett försvinnande handlar om Nuri, vars mamma dör när han är tio år. Nuri och hans far lever vidare i Kairo, även om hans far inte ägnar honom så mycket uppmärksamhet. Efter några år träffar hans far Mona, som Nuri också träffat och blivit förälskad i. Mona är 14 år åldre än Nuri men 15 år yngre än Nuris far. Nuris far och Mona gifter sig, vilket Nuri inte är så förjust i. hans känslor är blandade både av att han ser upp till sin far, men även att han önskar att hans far inte fanns. Mona övertalar Nuris far att sätta Nuri på internatskola. Ett år senare ska hela familjen fira jul tillsammans. Då försvinner Nuris far. Han har blivit kidnappad.
