Korparna är den bok som vann Augustpriset för skönlitteratur i år och jag kan förstå att den vann det. Fast jag måste bara säga att det är verkligen ingen må bra-berättelse. Det är en mörk berättelse, som är så fint berättad. Stämningarna, naturbeskrvningarna och ja, språket överhuvudtaget får en att fastna i boken. Det märks att det är ägnat stor tankemöda!
Korparna handlar om en pojke, vars pappa sköter ett jordbruk. Det är 70-tal. Pappan mår inte bra och värre blir det. Han sköter om ett lantbruk, som han egentligen aldrig ville sköta om. pappan hade läshuvud, men var tvungen att ta över gården. Nu ser han bara svårigheterna. Pappan blir allt galnare. Pojken har också läshuvud. Pappan vill att han ska ta över gården, men pojken är inte alls intresserad av lantbruket utan fåglarna ute i skog och mark. Dessa flyr han till när det blir jobbigt hemma.
Betyg: 4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Korparna
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Korparna
Författare: Tomas Bannerhed
Antal sidor: 414
Förlag: Weyler förlag
Förlag: Weyler förlag
Utgiven: 2011
ISBN: 9789185849543
ISBN: 9789185849543






