Jag är med i Kulturkollos bloggstafett för värme, trygghet och medmänsklighet.
Medmänsklighet är något jag pratar mycket om i mitt klassrum. Något som jag känner behöver lyftas ofta, på olika sätt och med olika exempel. Medmänsklighet behövs i så många situationer, allt från det lilla i klassrummet till det stora som handlar om världen.
Jag tror också mycket på böckers kraft att skapa empati och medmänsklighet. För får du leva dig in i hur svårt det kan vara att t ex vara fattig, leva i rädsla, fly från krig - ja då är det lättare att vara medmänsklig.
När man också får läsa hur någon i Kina, Nigeria eller Tyskland känner och tänker och inse att den personen är ju precis som jag - då blir det lättare att öppna hjärtat och förstå. Då blir det lättare att senare agera medmänskligt när man hamnar i en situation där det behövs.
För mig är det självklart att vara en medmänniska och att hjälpa till när det behövs. För hur ska jag kunna se mig själv i spegeln och tycka om mig själv om jag låter mitt hjärta bli hårt och slutar att vara medmänsklig?
Dessutom har vi ju samma ursprung. Det visar ju boken
Min europeiska familj så bra av Karin Bojs. Det tror jag är viktigt att prata mer om. Vi är ju faltiskt släkt. Vi har samma ursprung. Hur skulle jag då kunna vara bättre än dig? Vi hör ju ihop. Vi är båda pusselbitar i människosläktet, lila viktiga.
En annan bok, som tyvärr kan vara lite svår att få tag i, som jag varmt rekommenderar att läsa med barn från ca 9 år är
Parvanas vandring. En helt underbar bok om en flickas flykt, som lär en så mycket barn som vuxen.
Jag vill avsluta med något min elev sa och som jag jag inte kan säga bättre: "Hur kan människor inte förstå att alla är lika mycket värda? Varför kan de inte förstå att hudfärg, religion eller vem man tycker om inte spelar någon roll? Vi har ju alla känslor! Vi har ju alla hjärtan! Vi måste ju ta hand om varann.
Carolina läser tar vid i denna bloggstafett.
