Jag lyssnade till en intervju med Johan Theorin och Daniel Alfredsson på bokmässan omkring filmen Skumtimmen.
Daniel Alfredsson fick frågan om vad som fångade honom. Han svarade att det som fångade var sorgen, saknaden och relationerna. Naturligtvis också Kriminalmysteriet: Vad var det som egentligen hände?
Daniel Alfredsson fick också frågan vad det var som var speciellt att arbeta med Johan Theorins bok.
Daniel sa att han tycker om landskap. Han läste boken och förstod storheten av ön och Öland. Han ville få med det så mycket som möjligt.
Johan sa att det var viktigt när han skrev den här boken att det verkligen skulle kännas att det utspelade sig på Öland. Det skulle inte bara vara kulisser och kunnat vara var som helst i Sverige. Landskapet blev nästan som en karaktär.
Hur arbetade då Daniel med skådespelarna?
Jo, han ville få dem att bottna i historien. Han kände att han måste få människorna runt omkring att förstå vad det handlar om. Han tänker att det är inte så svårt när man har barn att föreställa sig hur det är att förlora ett barn.
Daniel fick frågan varför blev det Tord som fick spela Gerlof? Han svarade att det var för att han behövde en äldre man och en duktig skådespelare. Han ville ha någon som skulle se ut och röra sig som han varit 30 år på sjön. Tord har det. Han ser ut som han jobbat med händerna.
Johan Theorin berättade att han inte varit så delaktig i filmen. Han gjorde ett medvetet val och valde att dra sig undan och låta Daniel göra sitt jobb.
Tredje graden är rätt så spännande. Det är en väldigt mörk kriminalroman. Jag gillar skildringen av vardagen mer än skildringen av kriminalfallet.
