När jag läser boken lever jag mig helt och hållet in i mamma Alisons känslor och hur det är att leva efter att ha förlorat sitt barn i en drunkningsolycka, eftersom författaren porträtterar detta otänkbara på ett suveränt sätt.
Författaren bygger sedan upp berättelsen och vänder det till att bli en psykologisk thriller. Alison listar nämligen ut vem som fått hennes dotters donerade hjärta. Här blir det riktigt fängslande på flera sätt, både Alisons tankar kring cellminne och donerat hjärta, men även för att man får följa mammans förändring till sinne och tankar. Det får mig helt fast. Jag kan inte sluta läsa.
Handling: Alison råkar ut för den största tragedi man kan tänka sig. Hennes femåriga dotter Amalie drunknar. Mitt i katastrofen får Alison och hennes man frågan om de kan tänka sig att donera dotterns organ. De säger ja.
I en annan del av Oslo väntar den unga mamman Iselin på att hennes dotter Kaia ska få ett nytt hjärta eller dö. Då får hon telefonsamtalet hon väntat på i hela Kaias liv. Ett barn har dött och därför ska hennes barn få leva.
Genom en artikel i en tidning förstår Alison vem som har fått hennes dotters hjärta. Hon blir närmast besatt av tanken på att det slår vidare i ett annat barns kropp. Utan att avslöja vem hon är börjar hon hitta vägar in i den andra familjens liv. Allt för att komma nära sin dotter igen.
Förlag: Norstedts
Betyg: +4 av 5
