Bokrecension: Skuggflickan av Anki Edvinsson
Det är alltid lite speciellt att få återvända till Umeå genom litteraturen. Jag bodde där i några år och känner igen mig i miljöerna, vilket gör att läsningen får en extra närhet. Samtidigt är Skuggflickan en av de där berättelserna där platsens igenkänning krockar brutalt med det som sker på sidorna. För det här är en mörk och djupt tragisk historia.
Det gör ont att läsa. Inte bara för att det som skildras är så rått och tungt, utan för att ilskan hela tiden ligger där under ytan. Jag blir arg under läsningen. Arg därför att jag vet att det här inte bara är fiktion. Att unga tjejers utsatthet, sexhandel, misshandel och drogproblematik inte är påhittade skräckscenarier utan verklighet för alldeles för många.
Samtidigt är det en starkt berättad kriminalroman. Tempot är högt och spänningen driver läsningen framåt, även när det som sker är svårt att ta in. Kombinationen av nerv och mörker gör Skuggflickan till en bok som berör och skaver länge efter sista sidan.
Det här är ingen lätt läsning. Det är en tung, smärtsam och mycket engagerande berättelse om unga flickors utsatthet och om hur liv kan formas av våld, beroende och exploatering. En historia som gör ont att läsa, men som också är omöjlig att värja sig mot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar