Tänk vad en författare kan få en läsare att leva sig in i en bok.
Boken handlar om en dotter (Nadira) och hennes pappa (Mizan). Både deras egna liv och deras trassliga och såriga relation. Jag blir ledsen över att de har det så svårt. Jag blir riktigt engagerad och vill både hjälpa dem och säga åt dem att skärpa sig, samtidigt som jag förstår att det inte är så lätt. Författaren skriver med en sådan värme att man tycker om karaktärerna och vill dem väl.
Känslan av mellanförskap porträtteras fint i berättelsen, liksom krockar mellan det som varit och nuet. Författaren lyckas också få mig att förstå Mizan går igenom och hur han har det. Känslorna svallar när jag läser.
Vilken debut det här är! Så välskrivet, så tonsäkert! Alla borde läsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar