Det var underbart att få komma tillbaka till Lindö och återse karaktärerna från ”Sista sommaren”.
Precis som i förra boken är relationerna trassliga, men också fina och varma. Karaktärerna är härliga och man kommer dem så nära. De är skildrade med stor värme oavsett om de har sina bättre eller sämre stunder.
En annan sak som författaren lyckas med, är att få läsaren att verkligen vara med i berättelsen. Man är där med personerna och i miljön.
Så visst har Eleonore Holmgren lyckats med sin fortsättning av ”Sista sommaren”. Jag tyckte mycket om att läsa ”Brittas arv”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar