En underbarare historia får man leta efter. Som jag njöt när jag läste. Det är en sådan ljuvlig mix av glädje och sorg. Precis som livet brukar vara.
Det som också får mig på fall är hur varmt och fint vänskapen mellan Lilly och Viola är skildrad. Jag blir rörd till tårar. Bara det hur de varje år tillsammans hedrar Lillys mammans dödelsedag (Det är så de kallar hennes dödsdag).
Jag tycker om berättarknepet att berätta historien från ett datum åren genom. Det är snyggt gjort och bidrar till att berättelsen blir den pärla den är.
Om den här inte nomineras till Årets bok 2021, då vet inte jag. För mig är den i alla fall en av årets bästa böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar