Rotvälta av Tove Alsterdal

Redan i första kapitlet visar Tove Alsterdal vilken skicklig författare hon är. Jag är fast och fängslad och kugghjulen har börjat snurra. Varför har Olof inte varit där på länge? Vem är det som bor i huset? Tove Alsterdal väcker med andra ord en nyfikenhet.

Men det är inte det enda hon gör. Hon är dessutom en mästare på miljöskildringar. Ådalen träder fram tydligt och klart. Både i fysisk form, men lika mycket i psykisk form. Hon får fram glesbygdsmentaliteten, så den blir påtaglig. 

Jag är så tagen av författarens skicklighet att jag knappt hittar orden. Det här är en fulpott. 

Handling: Olof var bara fjorton år när han erkände mordet på en tonårsflicka, Lina Stavred. Tjugotre år senare svänger han av E4:an i Ångermanland, in på småvägarna som leder till hans barndomshem. I duschen hittar han sin pappa död, mördad med en jaktkniv. Polisen Eira Sjödin har just återvänt till uppväxtens Kramfors, för att finnas till hands för sin mamma. I undersökningen av mordet på Olofs far kommer hon allt närmare sitt eget liv. Eira var nio år när Lina mördades. Olof var pojken i hennes mardrömmar.

Betyg: 5 av 5

Förlag: Lind & Co