När jag blev vuxen fick böcker ännu ett syfte för mig. De blev ett sätt för mig att komma ner i varv. Att en jobbig dag slippa tänka på det jobbiga en stund och istället få fly allt en stund. Ett sorts sätt att hämta andan.
Jag har läst om läkare som faktiskt ordinerat bokläsning som ett sätt för patienten att må bättre. Fast svårigheten när man är utbränd är att det är svårt att koncentrera sig på att läsa.
Jag är väl inte riktigt i det läget än, men inte är det långt borta. Min tillvaro går inte ihop. Plugga Lärarlyftet i matematik på kvartsfart (så jag får min behörighet 4-6) samt skolans satsning på Läslyftet och nu har vi dessutom börjat läsa texter till våra arbetslagsmöten. Allt detta ska hinnas med på tiden när jag kommer hem från jobbet.
Tyvärr har jag bara 3 h planering i veckan under skoltid totalt, så då hinner jag inte ens planera lektioner klart och ha föräldrakontakt. När eleverna slutar har vi möten och annat, så då är det ingen planering för mig.
I alla fall så har böckerna tidigare hjälpt mig att komma ner i varv och lätta på trycket och släppa tankarna på skolan. Har dock märkt att jag har allt svårare att fokusera på texten. De är en stor varningsklocka för mig. Så jag måste på något sätt ändra min situation, så jag inte blir utbränd. För vad ska då hända med mina underbara barn? Och mina fina elever? Och mina kollegor?
Det svåra är bara att ta bort någon av alla dessa måsten. Min rektor vet ju inte heller vad vi ska göra åt saken, så det är svårlöst.
Jag har dock de finaste kollegor på denna jord. De har fixat en inläsningsdag imorgon åt mig. De ska ta klassen, så jag kan plugga. Helt underbart att ha såna underbara och omtänksamma kollegor.
