Snurra min jord av Peruzzi och Sigurdsson

Snurra min jord är en berättelse som bultar av kärlek till musiken. Dessutom är det roligt att det är en feelgood med dansbandstema. Det har jag inte stött på tidigare och det känns både fräscht och väldigt kul.  

Varje kapitel inleds med en låtstrof, vilket är så smart. Dels så sätter det direkt stämningen, men det är också väldigt roligt att gissa vilken låt det är. Vilken tur dock att det finns ett facit längst bak i boken.

Snurra min jord är en varm och underhållande berättelse om vänskap, svek, kärlek och livets små och stora förändringar. Karaktärerna är så där härligt levande, med både vardaglighet och glöd. Man vill hänga med dem, lyssna på deras historier och kanske också dansa lite.

Boken har något lättsamt över sig, men samtidigt en innerlighet som gör att man bär med sig känslan ett bra tag efter att sista sidan är läst. En feelgood med musikalisk själ!

Ett orimligt straff av Carin Hjulström

Det är något visst med att kliva in i en bok och direkt känna att man trivs.

Ett orimligt straff är sjunde fristående delen i Carin Hjulströms serie om Siri, Anton och alla de andra på och kring plantskolan Säbyholms gröna fingrar samt polisen Olle - och boken gör mig verkligen inte besviken.

Den här gången skuggas den lantliga idyllen skuggas av ett tragiskt dödsfall – en kvinna från Bro hittas överkörd av tåget och frågorna hopar sig. Självmord? Eller något mycket mer brutalt. Parallellt ställs Siri och Anton inför arvstvister, familjekonflikter och gamla lojaliteter som skaver.

Det som gör att jag tycker så mycket om den här serien är kombinationen av charm och allvar. Carin Hjulström skriver varmt och inbjudande, men väjer inte för att ta upp svåra ämnen som gängkriminalitet och social utsatthet.

Det är mysig miljö ute vid Säbyholm, men det finns sprickor i idyllen och det är just det som gör berättelsen levande. Det är extra roligt att känna igen sig – jag jobbar ju i Bro, och det gör att läsningen får en personlig dimension. Carin Hjulström är dessutom skicklig på att måla upp miljöer och göra dem inbjudande.

Ett orimligt straff är spännande, underhållande och väldigt lätt att tycka om. En mysdeckare att sjunka ner i, njuta av och samtidigt få något att fundera över.

Kunglig kärlek: Drömbilder av Maria Gustavsdotter

Drömbilder är en lågmäld men intensivt känslofylld berättelse om förbjuden kärlek, sorg och längtan.

Det är tredje delen i serien Kunglig kärlek, men den är helt fristående. Den här gången står kronprinsessan Victoria i centrum, tillsammans med kronprins Gustav och hans adjutant Gustav von Blixen.

Det som gör extra starkt intryck på mig  är hur författaren lyckas gestalta Victorias inre liv, trots att det inte finns några bevarade dagböcker eller brev med hennes egna ord. Hon broderar fram ett möjligt inre, med varsamhet och respekt och det känns både trovärdigt och gripande. Maria Gustavsdotter skriver fram en passion som känns både intensiv och sorglig. Det känns i hjärtat när man läser boken.

Jag tycker också mycket om hur författaren låter Victorias intresse för fotografering ta plats. Det ger berättelsen en extra dimension.

När romanen tar sin början är kronprinsessan Victoria gravid med sitt tredje barn, men blir allvarligt sjuk. Tiden efter förlossningen präglas av lång återhämtning. Och när sommaren kommer reser kronprinsparet till Tullgarns slott, en plats Victoria älskar och finner ro i.

Med på resan är Gustav von Blixen, kronprinsens adjutant, som redan från början funnits vid deras sida. Men på Tullgarn händer något. Där förändras tonen mellan Victoria och von Blixen. Det som tidigare varit vänligt och respektfullt får en annan laddning.

Vi får också följa kronprinsparet och von Blixens resa till Egypten. En resa som blir ytterligare ett steg bort från det kontrollerade hovlivet och djupare in i känslor som inte får finnas.

Drömbilder är en fin roman som bär på ett vemod. En berättelse om längtan, plikt och den kärlek som aldrig riktigt fick finnas. En sådan som gör ont i hjärtat, men som jag är glad att jag har läst.

Vita skuggor av Rebecka Edgren Aldén

Rebecka Edgren Aldén har fångat den där sommarkänslan i Vita skuggor, samtidigt som hon väver in mörka spänningsmoment. Det är saltstänkta klippor och segling men också hemligheter, svek och hot som rör sig under ytan.

Det är spännande från första sidan och jag älskar att fokus ligger på sjöräddningen. Det är ett ovanligt, men otroligt intressant perspektiv, som ger berättelsen både djup och nerv. Det känns autentiskt och engagerande och det märks att författaren gjort sin research.

Karaktärerna är intressanta och lätta att tycka om. Dessutom känns relationerna trovärdiga och jag följer sjöräddaren Annika lika intresserat som hennes syster Sofie eller den blivande bruden Lila.

Miljöerna målas upp så levande att man nästan känner gungningen från båten. Jag var helt uppslukad!

Det här är en psykologisk spänningsroman för dig som vill ha både nerv och känsla i en somrig miljö som doftar sol och saltvatten.

Kom ihåg mig av Abby Jimenez

Kom ihåg mig är välskriven, varm och hjärtskärande – på samma gång. Jag läser med en klump i halsen men också med ett leende, för det här är en berättelse som är både smärtsam och full av kärlek.

Abby Jimenez skriver så inkännande om demens, om hur det är när minnet som sviker och ens mamma inte längre kommer ihåg en. När någon man älskar försvinner, bit för bit, framför ens ögon. Det gör ont att läsa, men det känns också viktigt.

Det handlar också om vad som händer när man tvingas leva långt ifrån den man älskar allra mest. Hur håller man fast vid kärleken när livet drar åt olika håll? Det här är en storslagen och drabbande kärlekshistoria, där känslorna verkligen får ta plats. 

Abby Jiménez skriver med en sådan ömhet. Hon fångar sorgen, frustrationen och kärleken. Kom ihåg mig är en romance som verkligen berör mig. Den påminner om att kärlek inte alltid är enkel, men att den kan vara alldeles, alldeles värd det.

Berätta allt av Callum Bloodworth

Vissa böcker får en att vilja pausa mitt i läsningen bara för att få ropa ut: "Den är ju så bra!" Berätta allt är precis en sån bok.

Från första sidan är det som att kliva rakt in i en berättelse som bubblar av värme, hjärta och träffsäker charm. Callum Bloodworth är verkligen mästare på att skriva dialoger – kvicka, roliga och fulla av känsla. Jag sitter ofta med ett leende på läpparna, ibland fnissar jag högt, men mellan raderna ryms också allvar och vemod. Det är lätt att känna igen sig i karaktärernas osäkerhet, längtan och sårbarhet.

Det här är en bok fylld till bredden med läsglädje. Den får mig att vilja stanna kvar i berättelsen länge, men också att sluka den på en gång. Mysfaktorn är hundraprocentig, hjärtat bultar för karaktärerna och när sista sidan är läst lämnar boken kvar en varm känsla i hela kroppen.

Jag tycker så mycket om hur Callum Bloodworth visar att hjärteskav och humor kan gå hand i hand – och att en bok kan vara både underhållande och meningsfull på samma gång. Och att en bok för unga vuxna (ya) passar lika bra för vuxna i 50-års åldern. Berätta allt är feelgood på allra bästa sätt.

Blekjorden av Ulrika Lagerlöf

Blekjorden är fortsättningen på den älskade Hjortronmyren och det är verkligen fint att få återvända till Djupsele och möta karaktärerna igen.

Det här är en lågmäld, men stark berättelse som stannar kvar. Ulrika Lagerlöf skriver med både nerv och känsla för det som ligger under ytan – relationerna, lojaliteterna, svårigheterna och stoltheten som ofta präglar livet på landsbygden.

För mig slår den här romanen an något extra. Jag är uppvuxen med skogen. Min pappa ägde skog, liksom min farfar, och samtalen kring skogsbruk var en självklar del av vardagen. Därför känns det både intressant och djupt trovärdigt att läsa om konflikterna kring skogsägande och skogsbruk, familjeband, och vad det egentligen innebär att vårda ett arv – både det i jorden och det mellan människor.

Särskilt berörd blev jag av de delar som utspelar sig i dåtid – de griper tag på ett sätt som går rakt in i hjärtat.

Blekjorden berättar, stilla och engagerande, om det som verkligen betyder något. Om rötter, tillhörighet och val som formar liv. Jag tyckte mycket om den.

Mord under solen: Intrig i Amalfi av Anders och Anette de la Motte

Det är något särskilt med en riktigt välgjord pusseldeckare. När man får vara med och klura – inte bara på vem som är mördaren, utan också på vem som ens kommer att bli mördad. I Intrig i Amalfi dröjer det nämligen innan själva mordet sker och jag älskar det. Man hinner fundera, misstänka, bygga egna teorier – och det är riktigt, riktigt roligt.

Miljöbeskrivningarna är otroliga. Jag ville boka en biljett till Italien direkt. Det är som att man känner doften av citrusträd, hör sorlet från piazzan och känner den där ljumma vinden från havet.

Och maten! Alltså… beskrivningarna av mat och dryck är så levande att jag blev både hungrig och törstig under läsningen. Jag ville ha espresso (och då dricker jag inte ens det), limoncello, Lemon martini och en uteservering med rutiga dukar – helst allt på en gång.

Det här är en riktigt charmig och underhållande historia, fylld av blinkningar till klassiska deckare men med en helt egen ton. Anders och Anette de la Motte har skapat en pusseldeckare som känns både elegant och lättsam, med lagom mycket spänning och mycket personlighet.

Jag älskar den här boken – för gåtans skull, för miljön, för språket och för att den är så full av läsglädje. En perfekt blandning av mord, mat och medelhav!

En sommar utan dig av Carley Fortune

Det finns böcker som liksom definierar en årstid. Carley Fortunes romaner har blivit sommar för mig – på riktigt. Det är som att jag kliver in i en värld av solsken, pirr och hjärtklappning varje gång jag öppnar en av hennes böcker och En sommar utan dig är inget undantag.

Det här är sååå mysig läsning. Allt jag vill ha i en sommarroman finns här: en romantik man bara älskar, en plats man vill flytta till och en berättelse som känns innerlig. Jag slukade den – men ville samtidigt dra ut på den, för att få stanna kvar i känslan lite längre.

Miljöerna är ljuvliga. Det utspelar sig på Prince Edward islands och jag fick Anne på Grönkulla-vibbar direkt – ni vet den där känslan av blommande ängar, havsbris, verandor och sommarkvällar som aldrig tar slut. Carley Fortune skriver med en sådan värme och detaljrikedom att jag kände mig helt hemma där.  

Kärlekshistorien är både vacker och välskildrad, med precis lagom mycket längtan och pirr. Lucy och Felix har en så fin dynamik. Det är känslor som bubblar under ytan, samtidigt som det finns ett djup och en sårbarhet som gör att det aldrig blir ytligt. Jag gillar hur Fortune låter relationerna vara trassliga, förvirrande och ibland lite smärtsamma.

Carley Fortunes böcker är sommar för mig och En sommar utan dig är ännu ett bevis på varför. Den är helt perfekt att läsa i hängmattan en solig dag och låta sig svepas iväg av – eller bara drömma sig bort i, oavsett väder.

Atmosfär av Taylor Jenkins Reid

Taylor Jenkins Reid lyckas, som så ofta, få mig att känna för något jag inte ens visste att jag var intresserad av. Den här gången tar hon med mig till 1980-talets rymdprogram och in i livet hos kvinnliga astronauter – ett ämne jag inte trodde skulle beröra mig så starkt. Men det gör det.

Förutom att lyfta fram ett spännande och ofta bortglömt kapitel i kvinnohistorien är Atmosfär också en innerlig kärlekshistoria. Men inte bara mellan två människor, utan också till en systerdotter, till vänner, till drömmar, rymden och jobbet.

Boken handlar dessutom om sådant som många kan känna igen sig i: krångliga familjerelationer, vänskapens betydelse och längtan efter att få följa sitt hjärta. Och framför allt är det en berättelse som griper tag och väcker känslor på djupet. Gud, vad jag grät. 

Det är något med Taylor Jenkins Reids sätt att skriva som gör att allt känns verkligt. Karaktärerna är levande, relationerna komplexa och historien berättas så närvarande att man snarare befinner sig i berättelsen än läser den.

Atmosfär är en bok som tar med dig ut i rymden, men landar rakt i hjärtat. Den påminner mig om varför jag älskar att läsa.

Vår sjätte attaché av Denise Rudberg

Jag älskar Kontrahenterna-serien. Det är faktiskt en av mina absoluta favoritserier. Och med Vår sjätte attaché, den sjätte delen, fortsätter Denise Rudberg att leverera på precis den höga nivå jag har kommit att förvänta mig.

Det som gör serien så stark är inte bara den spännande intrigen och de trovärdiga historiska detaljerna, utan också karaktärerna. Signe, Elisabeth och Iris har på något sätt blivit som gamla vänner. Jag känner med dem, oroar mig för dem och hoppas att det ska gå bra för dem. Deras liv är så olika, men ändå sammanflätade av kriget och det hemliga arbete de utför. Jag gillar verkligen hur Denise Rudberg låter var och en av dem få sin egen röst och sitt eget perspektiv, samtidigt som allt hänger ihop på ett så fint sätt.

Vår sjätte attaché bjuder på en tät och välskriven handling där vardagslivet samsas med politiska intriger. Det är spännande utan att kännas tillkrånglat och Denise Rudberg lyckas med konststycket att få det historiska att kännas både nära och levande. Det är detaljerna som lyfter – kläderna, miljöerna, dialogen – allt andas 1940-tal utan att kännas för historielektion-aktigt.

Efterordet, där Denise Rudberg berättar om de verkliga händelser som legat till grund för boken, var otroligt intressant. Det gav ett extra djup till berättelsen och gjorde läsupplevelsen ännu starkare.

Jag är faktiskt lite avundsjuk på alla som inte börjat läsa serien än. Tänk att ha hela den här världen kvar – sex suveräna böcker hittills och dessutom fyra till att se fram emot. Jag är helt fast och du kommer också bli det.

Vårkänslor på gotländska av Kristin Emilsson

Att få återvända till Julia, Petter och gänget på Gotland är en ren njutning. Vårkänslor på gotländska är tredje delen i Kristin Emilssons charmiga feelgoodserie – och den är precis så ljuvlig, varm och hjärtevärmande som jag hoppades. 

Miljön är lika inbjudande som alltid. Gotland i vårskrud, med blommor som slår ut, ett glittrande hav och de charmiga kullerstensgator, gör att det är lätt att drömma sig bort. Emilsson fångar det gotländska så fint och levandegör platsen på ett sätt som gör att man nästan känner dofterna och hör måsarna skrika.

Men det är karaktärerna som verkligen bär den här berättelsen. De är härliga, mänskliga och älskvärda. Jag tycker särskilt mycket om hur relationerna skildras, både kärleksrelationerna i dess olika skeenden och så det där starka vänskapsbandet. Emilsson har en så fin blick för människor – deras liv, drömmar och problem – och det märks i varje scen.

Språket flyter lätt och gör det till ren glädje att läsa. Det här är charmigt, lättläst och fullt med värme och känsla. En sådan bok där man både skrattar till, känner igen sig och stannar upp ibland. Jag njöt av varje sekund och ville inte att det skulle ta slut.

Och nu, efter sista sidan, saknar jag både Gotland och karaktärerna. Tur att böcker går att läsa om – för det här är en serie jag gärna återvänder till.

Svarta Björn av Björn Olofsson och Rafael Edholm

Ibland ramlar man över en berättelse som gör att man undrar: hur har jag kunnat missa det här? Så var det för mig med Svarta Björn. Jag hade hört namnet någon gång, men visste egentligen ingenting om kvinnan bakom – Anna från Norge. Nu, efter att ha läst boken, bär jag med mig en bild av en stark, gåtfull och tragisk kvinnohistoria som stannat kvar.

Boken är en roman, men den lutar sig mot verkligheten och känns genuin rakt igenom. Det märks att författarna gjort research. Det är en rå och kall värld de skildrar – inte bara på grund av vintern som känns i märgen, utan också på grund av den hårda verklighet som mötte rallarna, samerna och kvinnorna under tiden när järnvägen byggdes genom Lapplands fjällvärld. Det finns scener i boken som riktigt kniper i hjärtat.

Levnadsvillkoren var brutala. Det här är en tid där människor slet tills de gick sönder – och vissa gjorde det. Och som kvinna bland rallarna var det extra tufft. Att jobba i köken, bli bedömd, uthängd, utnyttjad eller bortglömd – det gjorde något med en. Och samtidigt fanns det en sorts kampvilja hos dem alla, som jag tycker författarna lyckas fånga på ett levande sätt.

Det är många karaktärer att hålla reda på och det kan ibland kännas lite rörigt – men håll ut. För det är en berättelse som väcker nyfikenhet och lämnar spår. Verklighet och fiktion vävs ihop på ett sätt som gör att man vill veta mer, läsa vidare, googla namn och platser och förstå vad som faktiskt hände.

Svarta Björn är inte bara en berättelse om en kvinna – det är ett stycke svensk historia, skildrat med både styrka och sorg.