För det första så är det otroligt lätt att komma in i berättelsen. Den utspelar sig på 1950-talets Irland och skildrar livet genom ögonen på Christy, en ung pojke från resandefolket. Tillsammans med sin familj färdas han från stad till stad i vagnar som rymmer alla deras ägodelar. När hans farfar går bort, beslutar sig familjen för att tillfälligt slå sig ner i en liten stad. Trots Christys ansträngningar att anpassa sig till sina nya klasskamraters mer konventionella livsstil, betraktas han och hans familj som främlingar, och han förblir "pojken på utsidan".
Sedan tycker jag att Jeanine Cummins skickligt fångar känslan av utanförskap och identitetssökande. Christys inre resa, särskilt när han upptäcker en länge begravd hemlighet om sin avlidna mors mystiska förflutna, är både hjärtskärande och hoppfull. Jag tyckte att författaren berättade så fint utifrån barnet Christys perspektiv. Det lyckades hon bra med.
Det blir också en intressant berättelse i och med hur den tar upp de fördomar och utmaningar som resandefolket stod inför under denna tid. På så sätt blir det också en viktig berättelse. Det är ju inte bara på Irland som det fanns (och finns) fördomar om resandefolket. Romanen väckte mycket tankar kring detta.
Pojken på utsidan är en gripande och viktig berättelse som påminner oss om vikten av att se dem som står utanför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar