Att läsa Sömmerskorna är att kliva in i en riktigt intressant miljö. Det växlar mellan 1960-tal och nutid med en syfabrik i fokus. Mycket är sett från samhällets bottenskikt.
Huvudpersonen Martina, som lever i nutid, är fascinerande i sin komplexitet. Hon städar på en gammal syfabrik och börjar intressera sig för vad som kan ha hänt de två kvinnor som jobbat på fabriken, men som försvann på 60-talet.
På ett sätt är det en ovanlig deckareberättelse, men det är ännu mer en historisk roman och tidsdokument. Vad man än kallar den, så är det en spännande berättelse.
Handling: Runtom i landet plockas skyltarna ner där tekokrisen fått maskinerna att stanna. Ortens syfabrik går på knäna när två kvinnliga arbetare försvinner i november 1969. Ett halvt sekel senare hittas kvarlevorna i en stilla villaträdgård, men fallet är preskriberat och eftervärlden tycks ha glömt att de någonsin existerat.
Martina drar städvagnen efter sig i det som återstår av den forna industrin, tyngd av våldsdomar, övervikt och sin utförsäkrade mamma. Ingen har räknat med att dammet ska virvla upp kring någon som redan har förlorat allt, men hennes totala brist på respekt kastar nytt ljus över kvinnornas öden. Fram växer en historia om kvävda drömmar, mörka val och en direktörsfamilj som vägrar att se på medan deras namn dras i smutsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar