Livets ekvation av Sofia Lundberg

Livets ekvation är en stark och otroligt berörande berättelse som på ett både nära och respektfullt sätt visar Alzheimer från två håll – både inifrån och utifrån.

Texten växlar mellan dåtid och nutid. I dåtiden får vi följa Jack genom hela hans liv – från barndom till nutid. Han har haft ett rikt och omväxlande liv, fullt av oväntade händelser. Trots det vet hans dotter Malin nästan ingenting om vem han egentligen var innan han blev hennes pappa.

I nutid möter vi Malin, som kämpar för att få vardagen att fungera tillsammans med sin pappa, samtidigt som hon jonglerar sitt eget liv och alla dess krav.

Romanen ger en fördjupad förståelse i vad demens och Alzheimer gör med en människa och hur mycket anhöriga måste kämpa. Det gör stundtals riktigt ont att läsa. Samtidigt är det en finstämd och varm skildring av relationen som växer fram mellan far och dotter. 

Sofia Lundberg har skrivit sin finaste bok hittills. Språket är mjukt, nära och vackert. Det ger berättelsen precis den ton den behöver. Livets ekvation stannar kvar i mina tankar och mitt hjärta.

Första position av Anna Lönnqvist

Jag slukade den här berättelsen med ett bultande hjärta.

Balettvärlden skildras med en närvaro som imponerar. Den är både magisk och skoningslös och det märks att Anna Lönnqvist gjort sin research. Jag kunde verkligen se det framför mig: repetitionerna, slitningarna, pressen och passionen. Allt känns äkta och är fångat med fingertoppskänsla.  

Men det är inte bara miljöerna som griper tag, utan också känslorna. Det är starkt och sårbart. Den där första, stora kärleken som formar en, som sätter spår och aldrig riktigt bleknar är så fint skildrad. Även andra känslor och erfarenheter skildras med stor närvaro, känslighet och djup. Det här är en berättelse som bär både ljus och mörker, hopp och sorg.

Språket är som dansen i sig – elegant, flytande, med styrka bakom varje rörelse. Anna Lönnqvist har skrivit en roman som inte bara berättar, utan berör på djupet.

Bokchatt

Här är Bokchatt: 

Vi ses ikväll kl 20.

Barfota forever av Angeli Sjöström Hederberg

Det här är en bok om att våga – våga prata, våga vara den man är, våga möta andra men också en berättelse om mobbning.

Maja har varit med om något som gjort att hon nästan slutat prata. När hon och mamma flyttar till Stenberga för att börja om, är det inte så att allt plötsligt blir lätt. Skolan är ny, människorna också. Och Maja bär fortfarande på det där som skaver inuti. Men så kommer sommaren och med den ett hundläger. Där finns pratglada och energifulla Daria, som kanske kan bli en ny vän om Maja vågar släppa in henne. Men där finns också Isabelle. Den där typen som vet precis hur man gör för att trycka till någon, utan att det alltid märks.

Det är en berättelse att känna igen sig i. Jag tycker författaren lyckas bra med att beskriva både Majas känslor och situation. Det gör ont att läsa ibland, på det där sättet som känns sant. Man blir arg över hur hon blir behandlad, men också glad över de små stunder där något vänder.

Hundarna spelar en fin roll i historien. Inte som söta sidokaraktärer, utan som närvarande och förstående vänner. Trygga, lojala, alltid där. Vad är väl mer trofast än en hund?

Barfota Forever är en fin berättelse som rymmer mycket: ensamhet, vänskap, mod och tillhörighet. En berättelse för 9-12 åringarna som verkligen berör.

Dagarna jag älskade dig som mest av Amy Neff

Amy Neffs Dagarna jag älskade dig som mest är en stillsam, vacker och ganska hjärtskärande berättekse om kärlek, familj, livsval och om att själv få bestämma hur det ska sluta.

Evelyn och Joseph har levt ett långt liv tillsammans. När Evelyn får en dödlig diagnos bestämmer de sig för att avsluta sina liv på egna villkor. Inte direkt, men om ett år. Det här året blir deras avskedsgåva till varandra och till sina tre vuxna barn.

Och ja, det låter tungt. Det är tungt ibland. Men det är också varmt, fullt av minnen, små vardagsögonblick och en fin blick för hur kärlek kan se ut efter decennier tillsammans.

Jag gillade verkligen hur historien rörde sig mellan dåtid och nutid. Man får följa Evelyn och Joseph som unga, när allt börjar, och som äldre, när det ska ta slut. Det är fint att se ett helt liv som har levts tillsammans, med både lycka och sorg på vägen.

Jag läste sista sidorna med tårar i ögonen och ett lugn i kroppen. Vissa avsked gör ont, men också gott. Det här är en sådan berättelse. 

Sa du bonjour? av Jenny Clevström

Det är något alldeles särskilt med böcker som, precis som Sa du bonjour?, andas sommar, nybakat och nya möjligheter. Det är en varm, charmig och feelgoodig mellanålderspärla. Ett riktigt mysigt sommarlovs-äventyr.

Alba har planerat sin sommar minutiöst. Tillsammans med bästa vännen Yoko ska hon driva deras YouTube-kanal om bakning till nya höjder. De är redo. Det här är deras stora grej! Men så får Albas mamma ett författarstipendium och plötsligt står hela familjen med flyttväskorna i ett gammalt hus i Montmartre. Och inte ens ugnen fungerar.

Det är så lätt att känna igen sig i Alba och den där känslan av att vilja kontrollera, planera, förverkliga något, för att sedan kastas rakt in i det oförutsägbara. Jenny Clevström skildrar det hela med lätt hand och träffsäkerhet.

Och miljöerna - åhh! Paris är inte en glansig kuliss, utan underbart levande. Det är trånga lägenheter, gamla kullerstensgator, charmiga miljöer, historiska platser, ljuvliga caféer och fantastiska bakverk. Det är en bok som doftar Paris och gör att man faller pladask. Den väcker också lusten att baka.

Sa du bonjour? är fin, rolig och varm berättelse som får mig att vilja boka en enkelbiljett till Paris – och baka massor med gott förstås.

Kostermorden: Den femte dagen av Åsa Hellberg

Att byta genre är inte enkelt. Men när Åsa Hellberg gör det känns det självklart – nästan lekande lätt. Med Den femte dagen tar hon klivet från feelgood och historiska romaner till spänning, men utan att förlora sin röst. Hon tar med sig det hon gör allra bäst, nämligen karaktärer och relationer som berör och ett berättande med känsla och närvaro. Därtill ett underbart läsflyt.

Den femte dagen är den första delen i en ny deckarserie som utspelar sig på Koster och det är både spännande och känslomässigt engagerande.

Åsa Hellberg bygger skickligt upp karaktärerna och hon gör att man snabbt engagerar sig. 60-åriga Vega är en sådan intressant karaktär. Hon är stark i sin ensamhet, lite kantig men äkta. Jag tycker mycket om dynamiken mellan henne och Leopold, hennes vän och poliskollega. Det finns en respekt och värme där som ger berättelsen ytterligare djup.

Och miljön...  Kosteröarna blir mer än bara en kuliss. Åsa Hellberg fångar öarnas vindpinade skönhet, doften av salt hav och den där ständiga känslan av att alla vet allt om alla – men ändå inte. Det finns hemligheter här och en stämning som kryper under huden. 

Kriminalinspektör Vega Varg har planerat en lugn helg i sin stuga när en ung man hittas död bakom en sjöbod. Vega känner honom. Han har lekt med hennes barn. Sådana mord händer inte här. Men när ytterligare en kropp hittas, blir det tydligt att något mycket mörkare lurar under ytan.

Den femte dagen är en spänningsroman som bjuder på både gåtor och känslor. En överraskande bladvändare som skapar ett begär efter mer. 

Runaway kid av Petrus Dahlin

Det är något särskilt med böcker som inte bara berättar en historia – utan får en att känna den. Runaway Kid är en sån bok. Den fångar mig från första sidan med sin närvaro.

Kid kallar sig själv för just det – Kid. Hon lever i ett hem som inte är tryggt. När ett dåligt skämt spårar ur och får allvarliga konsekvenser, slungas hon in i en ny verklighet: ett jourhem, en annan värld. Men i allt det nya finns också något vackert. En möjlighet att bli sedd för den man verkligen är.

Det jag tycker så mycket om med Runaway Kid är hur Petrus Dahlin fångar det där svåra i att vara barn i en värld där vuxna inte alltid orkar, ser eller förstår. Kid är inte bara modig, hon är också trött. Arg. Ensam. Men någonstans i allt det där finns också ett litet, envis hopp. 

Det här är en bok som säger mycket mellan raderna. Om vad en familj kan – och inte kan – vara. Om vikten av att bli sedd. Och om hur mycket en enda människa kan betyda, bara de vågar stanna kvar. Jag läste klart den och blev sittande. Tänkte på alla barn som Kid. På hur lätt det är att missa dem, om man inte tittar noga.  

Runaway Kid är en lågmäld men stark berättelse som stannar kvar länge. Den är skriven för mellanåldern, men borde läsas av vuxna också.

Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink

Det är inte ofta jag läser något som känns så rått, så smärtsamt och så poetiskt på samma gång. William Älgebrinks debut Huset vid Pärlälvens slut är en sådan bok. Den drabbar med sitt språk, sin stämning och inte minst med sin huvudperson, Dylan Häggström, som bor ensam i ett hus vid Pärlälven.

Dylan lider av en psykisk sjukdom som får honom att tro att han är död inifrån, och för att ”överleva” dricker han blod. Det är lika obehagligt som sorgligt.

Det som verkligen fångade mig är hur William Älgebrink lyckas skildra mörkret utan att helt förlora människan. Dylan är inte bara ett monster, han är ett skadat barn i en vuxen kropp. Det finns scener där jag kände en sådan ömkan för honom, mitt i all brutalitet. Det blir aldrig överdrivet – bara djupt mänskligt och djupt tragiskt.

Språket är något alldeles extra. Poetiskt och exakt. Ibland känner man både äckel och empati på en och samma sida, och det är precis den typen av litteratur jag dras till. Den som vågar hålla kvar blicken även när det gör ont.

Huset vid Pärlälvens slut är inte en bok man slukar i ett svep. Den kräver närvaro. Och den gör ont. Men det är också en bok som stannar kvar, inte bara i huvudet, utan i magen och hjärtat. Den väcker frågor om psykisk ohälsa, skuld, vad ensamhet gör med oss och om det någonsin går att bli hel igen när man en gång gått sönder.

Sågverk av Frida Ajo

Sågverk är en spännande hemvändardeckare, som fångade mig från första sidan.

Det är något extra spännande när huvudpersonen tvingas att både konfronteras med gamla minnen men också möter nya hot i en barndomsby där alla vet ens namn och vem man var. Klara är en stark huvudperson som jag kände med. Hon är sårbar, envis och rak.  

Vi får följa Klara Gård, som återvänder till den lilla bruksorten Gryckvik i Dalarna. Hon har lämnat ett krossat förhållande och en avbruten polisutbildning bakom sig, och har undvikit byn i många år – inte minst efter att hennes lillasyster Natalie försvann därifrån spårlöst. Men när en grannpojke, Sam, också försvinner, blir Klara indragen. Ju mer hon nystar, desto fler hemligheter kryper fram i ljuset. 

Frida Ajo är skicklig på att skapa en tät, krypande stämning. Miljöerna är levande beskrivna och skapar en känsla av både närhet och instängdhet.

Det här är en riktigt bra start på serien Gryckviksmorden och jag ser verkligen fram emot att läsa mer om Klara och vad som väntar henne i kommande delar.

Jakten av Elle Kennedy

Jag älskar att plocka upp en bok av Elle Kennedy.

För det första - omslaget! Hur underbar är inte det?!? Helt omöjligt att bli annat än stjärnögd över.

För det andra. Man får precis vad man är ute efter. En underbart charmig och het berättelse i collegemiljö. Snabba repliker med karaktärer som roar. Jag fnissar till både här och där. Samtidigt finns det en sårbarhet och ett djup, då det också handlar om besvärliga situationer och svårigheter.

I centrum står Summer Di Laurentis. Hon är färgstark, utåtriktad och vill mycket, men kämpar också med känslan av att inte riktigt passa in. När hon tvingas byta skola och flytta in i ett hus fullt av hockeykillar, möter hon Colin ”Fitzy” Fitzgerald – tystlåten, reserverad, och långt ifrån den typen hon brukar falla för.

Det här är collegeromance med både ett djup och en glimt i ögat. Det är så otroligt lätt att både komma in i boken och hållas kvar i berättelsen som både underhåller och väcker känslor.

I hennes skugga av Adele Parks

Adele Parks vet hur man bygger upp en berättelse. Det är inte den sortens spänning som kommer med högt tempo och blodiga scener. Här ligger nerven i det subtila. I det osagda. I det obehagliga som sakta smyger sig in mellan raderna. Det är beroendeframkallande på det där sättet som gör att jag bara vill läsa ett kapitel till. Och ett till.

Det här är också en sån bok jag helst vill säga så lite som möjligt om – för den gör sig allra bäst om man får kliva in i den utan att veta för mycket.

Emma är en framgångsrik och självständig kvinna. Hon har byggt sitt liv på egna villkor och trivs i det. Men så träffar hon Matthew, en stilig, omtänksam och änkling. De dras till varandra, och ganska snart är de gifta. Men något känns fel. Den döda hustrun finns kvar, som en skugga över allt. Och hur konkurrerar man egentligen med någon som inte längre finns?

I hennes skugga är psykologisk spänning med elegans. Adele Parks väver skickligt en berättelse där jag hela tiden undrar vem jag kan lita på. Vad är sant? Vad är lögn? Det är trollbindande, krypande obehagligt och fullt av oväntade vändningar. Och framför allt – det är riktigt, riktigt bra. En bok som ger läsglädje på det där nervkittlande sättet jag älskar.

Efter stormen av G.D. Wright

Vilken otroligt gripande kriminalroman. Jag har inte hämtat mig än.

En stormig dag i Beachbrook förvandlas till en tragedi när två barn sveps ut i havet. Endast ett av dem återvänder levande. Var det en olycka, eller döljer sig något mer bakom händelsen? Poliserna Sue Willmott och Mike Adams kallas in för att utreda fallet.

Berättelsen är välskriven och karaktärerna känns både äkta och trovärdiga. Det är lätt att leva sig in i deras känslor och dilemman. särskilt eftersom författaren låter oss komma dem riktigt nära – in i deras psyken och tankar. Sorgen, frustrationen, tvivlen – allt känns. 

Boken är svår att lägga ifrån sig och lämnar en kvar med många tankar efter sista sidan. Så gillar du kriminalromaner med djup och känsla, då är Efter stormen ett måste.