Det jag avundas alla de som är med på Nobelmiddagen ikväll är inte de vackra kläder de har och de utsökta smycken de bär. Även om jag fullkomligt älskar vackra saker. Inte heller är det maten, även om jag njuter oerhört av god mat och det är en dröm att få äta så god mat. Det är inte det att ha fått vara med i det sammanhanget, även om det skulle vara oerhört ärofullt. Något att vara stolt över resten av sitt liv och jag skulle absolut hoppa inombords över detta.
MEN det som gör att jag skulle vilja vara där mer än något annat är för de spännande samtalen. Att få höra hur en annan människa tänker, speciellt ett geni som en Nobelpristagare faktiskt utpekats som. Att få utmanas i min intelligens, troligtvis bortom mina gränser, skulle vara en fantastisk möjlighet. Ack vad vackert och tillfredställande det vore. Möten mellan människor är det viktigaste och intressantaste man är med om, oavsett om det är med barn eller vuxna. Och med det sagt så är en av de saker som gör lärarjobbet så spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar