”Frannie Langtons bekännelser” är en historisk roman, som håller en i ovisshet till sista sidan. Har Frannie gjort det eller inte? Vad hände?
Det är en berättelse som jag tyckte var bra när jag läste den, men som växte ännu mer när jag hade läst ut den. Den skapade ett känslotomult i mig, som behövde lägga sig.
Det känns som om författaren gjort sin research inför ”Frannie Langtons bekännelser”. Det är fullt av detaljer som gör att berättelsen kommer till liv. Det är en hel del som är obehagligt, men konstigt vore väl annars när det handlar om en svart tjej som växer upp på en plantage och sedan reser till London med sin husbonde.
Jag tror ”Frannie Langtons bekännelser” skulle passa väldigt bra som bokcirkelbok. Jag känner att det finns mycket jag skulle vilja prata om efter att ha läst den.
Handling: London 1826. En uppretad folksamling befinner sig utanför Old Bailey för att se Frannie Langton ställas inför rätta, anklagad för att ha mördat sina arbetsgivare. Vittnesmålen fördömer henne som slav, hora och förförerska. Men det är inte hela sanningen. För första gången måste Frannie berätta sin historia. Allt börjar med en ficka som lär sig läsa på en plantage på Jamaica, och slutar i ett pampigt hus i London. De vill att hon ska erkänna men hur kan hon erkänna något hon inte vet om hon gjort?
