Dagens fundering - Skriva i böcker?

Får man skriva i böckerna eller inte? En del sitter och plitar ned funderingar och tankar och frågor i böckerna lite överallt. Jag har som barn lärt mig att böcker ska man vara jätteförsiktig med. I skolan inpräntades det och hemma var det likadant. Min mamma använde aldrig en penna i närheten av en bok. Inte ens i kokböckerna!!! Jag var från början likadan, men så kom jag på att i kursböckerna var det väldigt praktiskt om man skrev lite på sidan om, i marginalen. Då gick det lättare att repetera och lära sig! Även i kokböcker har jag någon gång skrivit en anteckning som "Jättegott" eller "Pröva inte detta igen!" Fortfarande har jag svårt att låta pennan röra skönlitterära böcker. Jag funderar istället utan penna! Men jag tycker det låter mysigt med de som sitter och skriver medan de läser en bok! Att skriva ner funderingar som dyker upp i favoritboken för att sedan kunna läsa sina funderingar igen när man läser boken.

Jag lånade en bok på biblioteket där det var fullt av understrykningar. Det var faktiskt rätt intressant! Jag undrade så vem det var som hade gjort det. Var det en man eller en kvinna? Gammal eller ung? Dessutom så undrade jag varför en del av meningarna var understrukna. Vad var det som personen hade fastnat i hos just den meningen. Vilka var personens tankegångar kring det. Men är det okej att skriva och göra understrykningar i biblioteksböcker? Förstör man dem eller tillför man något? Vad tycker ni om det? Och vad tycker ni rent generellt om att skriva i böcker?

Sista dagen att vinna Åsa Nilsonne -Ett liv att dö för

Vid midnatt går tiden ut för min utlottning av boken Åsa Nilsonne -Ett liv att dö för. Om du vill ha en chans att få den gratis så läs mer här.

Grundläggande genetik av Mikael Fant

Den här boken var lika spännande som en deckare. Det var en bok som man inte gärna la undan, utan man ville bara läsa vidare. Jag tyckte att boken var skickligt skriven och det var kul med Stockholmsskildringen! Efter att ha läst boken så funderar jag kring: Hur viktigt är det att veta sitt ursprung? Förändras man genom att veta det? Kan det förstöra/förbättra ens liv?

Boken handlar om Jakob, som i bokens början får veta att hans mamma har dött. Jakob har dragit sig undan sina vänner, sin mamma och sin morfar. Något plågar honom. Boken växlar mellan att berätta Jakobs berättelse, som barn, tonåring och vuxen samt hans mammas berättelse på 60-talet.

Betyg: +4 av 5

Dagens fundering hos Boktokig

Är alla böcker värda lika mycket? Vem eller vad är det som bestämmer deras värde? Är en pocketbok lika värdefull som en inbunden? Är barnböcker lika värdefulla som vuxenböcker? Jag låg och funderade på detta i natt när jag vaknade och hade svårt att somna om. För mig är böckerna skatter. De är skatter som gör mig glad när jag ser på dem. Ett bibliotek eller en bokhandel gör mig själaglad. Men för det kan jag inte säga att jag är en försvarare av böckernas likavärde. För inte behandar jag en Harlequin-bok lika varsamt som jag behandlar de andra böckerna. Men de har ändå ett värde. Det har de. Jag skulle aldrig slänga en sådan bok heller, även om jag numera inte köper sådana och läser. Är klassiker mer värda än andra böcker? För mig är det inte så! För mig hänger böckernas värde ihop med vad de gett mig när jag läst dem. De som lyst upp min tillvaro på ett eller annat sätt. DE är speciella och de följer mig vart jag än flyttar. Därför samsas Tordyveln flyger i skymningen med Karin Boyes dikter och Sofies värld med Flyga drake. Men jag funderar återigen vem är det som bestämmer böckernas värde där ute i den stora världen? För visst har jag märkt att vissa böcker räknas inte där. Vissa böcker ser man ner på.

Vinn en bok

Ni har väl inte missat min tävling/utlottning där ni kan vinna Åsa Nilsonne -Ett liv att dö för?

En viss känsla

En del böcker lämnar kvar en speciell känsla som man känner när man tänker på böckerna. Har ni märkt det? För mig så är det t ex en känsla av ro när jag tänker på Fruset offer av Giles Blunt. Jag känner mig så harmonisk. (Jag läste den medan jag lyssnade på en underbar CD med avslappningsmusik och det var den enda stunden av lugn och ro i en kaotisk vardag.) När jag tänker på Häxan och lejonet av C.S. Lewis är det känslan av att allt är möjligt. När jag tänker på Sucka mitt hjärta men brist dock ej av Mark Levengood så blir jag glad. Alla böcker lämnar inte härliga känslor efter sig. Hummelhonung av Torgny Lindgren gör mig illamående (ledsen Torgny och alla som gillar hans böcker - men så är det bara). Tänker jag på boken Evelina ska minna om mig av Renée Höglin så är det sorg jag känner. Vad har ni för känslominnen med böcker?

Härnäst?

Jag undrar vilken bok jag ska läsa härnäst. Just nu håller jag på med Grundläggande genetik : en roman om blåögdhet och halva sanningar, men vilken ska jag läsa sedan? Ska jag läsa Vi, de drunknade, Liftarens guide till galaxen, Sjöfartsnytt, De röda skorna eller Rosen på tistelön? Eller kanske något helt annat? Två av böckerna borde jag läsa eftersom de står med på min "Att-läsa"-lista, men av någon anledning så drar jag mig för det. Egentligen ska man väl bara läsa det som man har lust med. Men om jag börjar läsa dem så kanske jag upptäcker att de är jättebra och att jag verkligen vill läsa dem. Suck! Ni hör! Beslutsångest!