Sveriges radio har en bokcirkel även i höst. Till min glädje är det Gösta Berlings saga. Naturligtvis ska jag följa bokcirkeln. Jag menar... Det är ju Gölsta Berlings saga. Dessutom är det så intressant att lyssna på deras samtal. Denna gång är det Klas Östergren, Unni Drougge och Aino Trosell.
som ska samtala kring boken. Kommer du att följa den?
Här hittar du bokcirkeln!
onsdag 28 september 2011
Ångrar att jag inte köpte
Jag ångrar att jag inte köpte någon bok till 6-åringen i de här Läsa själv-serierna/Lätt att läsa som finns. Det skulle vara perfekt att ha några sådana hemma för 6-åringen som läser som en raket nu!
tisdag 27 september 2011
Fallet med den försvunna kartan av Susanne MacFie
Fallet med den värdefulla kartan är en spännande och lättläst deckare för barn i åldern 7-9 år.
Vad underbart med ett pusselmysterium som barnet själv får klura ut. Jag älskar att Susanne MacFie har lagt in ställen där Måns och Mia skriver på sitt hemliga språk, så att läsaren får klura ut det hela. På så sätt känns det lite mer spännande och så känner sig läsaren mer med i det hela. Det här är en sådan bok som gör att man får den där speciella pirret i magen som man får när det är hemligheter och mysterier. Den här boken kommer att läsas och älskas av många barn.
I Fallet med den värdefulla kartan ska Måns och Mia besöka muséet för att se på en utställning med klassen. Men muséet skulle ha öppnats för 10 minuter sedan och en polisbil står parkerad utanför. Det visar sig att en karta försvunnit från muséet. Måns och Mia bestämmer sig för att lösa fallet på egen hand. De har nämligen en egen hemlig deckaklubb.
Det är korta kapitel på ca 5 sidor och stor text. Det är mycket bilder.
-~-~-~-~-~-~-~~-~-~-~-~-~-~-~-~
Titel: Fallet med den värdefulla kartan
Serie: Hemliga klubben del 2
Författare: Susanne MacFie
Antal sidor: 107
Förlag: Memo förlag
ISBN: 978-91-978-704-1-2
Vad underbart med ett pusselmysterium som barnet själv får klura ut. Jag älskar att Susanne MacFie har lagt in ställen där Måns och Mia skriver på sitt hemliga språk, så att läsaren får klura ut det hela. På så sätt känns det lite mer spännande och så känner sig läsaren mer med i det hela. Det här är en sådan bok som gör att man får den där speciella pirret i magen som man får när det är hemligheter och mysterier. Den här boken kommer att läsas och älskas av många barn.
I Fallet med den värdefulla kartan ska Måns och Mia besöka muséet för att se på en utställning med klassen. Men muséet skulle ha öppnats för 10 minuter sedan och en polisbil står parkerad utanför. Det visar sig att en karta försvunnit från muséet. Måns och Mia bestämmer sig för att lösa fallet på egen hand. De har nämligen en egen hemlig deckaklubb.
Det är korta kapitel på ca 5 sidor och stor text. Det är mycket bilder.
-~-~-~-~-~-~-~~-~-~-~-~-~-~-~-~
Titel: Fallet med den värdefulla kartan
Serie: Hemliga klubben del 2
Författare: Susanne MacFie
Antal sidor: 107
Förlag: Memo förlag
ISBN: 978-91-978-704-1-2
Filmen True Grit
Jag hade inte väntat mig att jag skulle tycka att den här filmen var så bra, men eftersom den hade fått så många Oscarsnomineringar så tänkte jag att jag ville se den. Döm om min förvåning när jag faktiskt älskade filmen.Filmen handlar om hur 14-åriga Mattie Ross är besluten att hämnas sin fars död. Därför hyr hon den sheriff som ska vara den mest skoningslöse. Det blir Rooster Cogburn (Spelad av Jeff Bridges) som är försupen och som ofta skjuter sina fångar. Han vill inte ha henne med på jakten av mördaren, men Mattie Ross är inte den som ger sig.
Betyg: +4 av 5
Genre: Western
Skådespelare: Jeff Bridges, Matt Damon, Hailee Steinfeld, Josh Brolin, Barry Pepper
Produktionsår: 2010
Regissör: Ethan Coen, Joel Cohen
Goggle fyller år
Visste ni att Google fyller år idag? 13 år fyller den populära sökmaskinen! Grattis Google! Tack för alla gånger du hjälpt mig både privat och i jobbet! Senast idag faktiskt! Man kan ju t ex stå i skogen (som jag gjorde idag) och googla bilder på svampar på mobilen! (Jag fick hoppa in för en annan lärare som skulle ut i skogen med elever och jag tänkte inte på att ta med mig en svampbok). Det fungerade i alla fall jättebra och vips har man ännu fler intresserade elever.
På fest med Forma books
På fredagen hade jag den stora äran att bli inbjuden på Forma Books fest. Vi var i fina lokaler och jag ångrar bara att jag inte tog något foto som visar hur fint det var.
Först hade vi ett mingel med champagne. Jag pratade bland annat med den trevlige Tareq Taylor och fick även träffa Bo Hagström, som skrivit flera läckra böcker om italiensk matlagning. Jag har läst Italienska klassiker.
Sedan satte vi oss till bords. Den nya VD:n Anders Kvarby berättade om sina visioner. Det var roligt att få höra!
Vi bjöds på en fantastisk middag. God arabisk mat av alla de slag och gott att dricka till! Så nu är jag sugen att laga något sådant hemma! Det var alldeles för länge sedan sist!
Det var en underbar kväll, som jag aldrig kommer att glömma!
Först hade vi ett mingel med champagne. Jag pratade bland annat med den trevlige Tareq Taylor och fick även träffa Bo Hagström, som skrivit flera läckra böcker om italiensk matlagning. Jag har läst Italienska klassiker.
Sedan satte vi oss till bords. Den nya VD:n Anders Kvarby berättade om sina visioner. Det var roligt att få höra!
Vi bjöds på en fantastisk middag. God arabisk mat av alla de slag och gott att dricka till! Så nu är jag sugen att laga något sådant hemma! Det var alldeles för länge sedan sist!
Vid min sida hade jag den otroligt trevliga Ann Rosman.
Det var en underbar kväll, som jag aldrig kommer att glömma!
måndag 26 september 2011
Gästinlägg av författaren Jan-Erik Ullström
Jag har ett gästinlägg idag av författaren Jan-Erik Ullström, som skrivit böckerna Vägen till Umbria I och Vägen till Umbria II. hJan-Erik bad mig ge honom ett ord att skriva om och här får du se vilket ord det blev och vad han tänker på när han funderat kring ordet:
Det är ytterst intressant att skriva om just kraft, med tanke på att jag för 6 dagar sedan var med om en stor diskbråcksoperation och nu försöker bygga upp just kraft. Det var inte den där moderna operationen, med ett litet snitt, utan den där 3 läkare står 4 timmar och bänder isär en sovande mans rygg. Jag ligger i böneställning. Naken och helt utan smärta. Motsatsernas värld slukar mig när jag vaknar. Men i detta nu, i denna sträckskrivning, inser jag en intressant sak. Om kraft. Om kreativitet. Oj. Hej insikt.
När jag var inlagd sov jag två nätter på sjukhuset. En natt innan operationen och en natt efter. Sedan ville jag hem. Jag ville hem delvis för att jag har svårt för ställen där min egen svaghet blir övertydlig, men mest var det på grund av mannen i sängen bakom vikväggen. Låt oss kalla honom Birger. Denne man låg redan där när jag kom in. Snart nog insåg jag att han förutom sin Parkinson och nyligen utförda benoperation, även led av demens. ”Hallå? Hallå? Hör ni mig inte?” Jag ringde flera gånger på sköterskorna, innan jag insåg att det var hans repertoar. Han var inte vid sina sinnens fulla bruk. Under första natten ropade han högt, så de fick rulla ut honom. Senare under småtimmarna hörs ett avgrundsvrål, när han försökt ta sig ur sin säng och höften hoppat ur led. Så ser han ut, när de rullar in honom igen på förmiddagen och det slås fast att han behöver opereras om. Jag ringde på sköterskorna då och då, eftersom han själv inte var förmögen till detta. När de väl kom fram kunde det låta såhär:
”Men Birger du har inga byxor.”
”Men vilken overall Birger?”
”Det har du visst.”
Kraft
Eva spände sinnesmusklerna och gav mig ordet ”kraft”. Denna styrka skall nu få ge energi åt och lyfta min ”kreativitet”. Det här är vad jag ger tillbaka.
Det är ytterst intressant att skriva om just kraft, med tanke på att jag för 6 dagar sedan var med om en stor diskbråcksoperation och nu försöker bygga upp just kraft. Det var inte den där moderna operationen, med ett litet snitt, utan den där 3 läkare står 4 timmar och bänder isär en sovande mans rygg. Jag ligger i böneställning. Naken och helt utan smärta. Motsatsernas värld slukar mig när jag vaknar. Men i detta nu, i denna sträckskrivning, inser jag en intressant sak. Om kraft. Om kreativitet. Oj. Hej insikt.När jag var inlagd sov jag två nätter på sjukhuset. En natt innan operationen och en natt efter. Sedan ville jag hem. Jag ville hem delvis för att jag har svårt för ställen där min egen svaghet blir övertydlig, men mest var det på grund av mannen i sängen bakom vikväggen. Låt oss kalla honom Birger. Denne man låg redan där när jag kom in. Snart nog insåg jag att han förutom sin Parkinson och nyligen utförda benoperation, även led av demens. ”Hallå? Hallå? Hör ni mig inte?” Jag ringde flera gånger på sköterskorna, innan jag insåg att det var hans repertoar. Han var inte vid sina sinnens fulla bruk. Under första natten ropade han högt, så de fick rulla ut honom. Senare under småtimmarna hörs ett avgrundsvrål, när han försökt ta sig ur sin säng och höften hoppat ur led. Så ser han ut, när de rullar in honom igen på förmiddagen och det slås fast att han behöver opereras om. Jag ringde på sköterskorna då och då, eftersom han själv inte var förmögen till detta. När de väl kom fram kunde det låta såhär:
”Hej Birger. Hur är det? Behövde du något?”
”Jag vill sitta upp.”
”Men Birger du kan inte sitta upp. Du ser på ditt ben. Det är ur led vet du och du ska ner på operation snart.”
”Men flicka! Har du inget hjärta! Hur kan du vara så ond? Men så ta av mina byxor då. Jag är varm.”
”Men Birger du har inga byxor.”
”Jamen ta av overallen då.”
”Men vilken overall Birger?”
”Den röda. Anton! Anton! Jag vill inte leva. Ta bort sprutan!”
”Jag har ingen spruta Birger.”
”Det har du visst.”
Där ligger jag en meter bort, bakom en vikvägg och väntar på operation. Jag matas med dödslängtan och syner om min egen framtid. När väl operationen är utförd och jag vaknar upp på rummet, så är Birger åter där. Jag mår illa av narkos och smärta. Birger tittar på TV och pratar för sig själv. Under förmiddagen har han lyckats slita ur sin kateter och täcks sig själv med urin. Samtidigt har han klöst av sig sitt operationsbandage så allt blandas med blod och ångest. Jag har varit uppe sedan halv 5 på morgonen. Jag har klätt mig och kissat. Gått några steg. Övat. Vill hem. Ha kraft. Birger slukar personalens tid. Jag känner stor sorg över hans öde. Särskilt när han ringer sin dotter och är helt klar i både tanke och tal. Klar, men bitter och rädd. När en av sköterskorna går förbi min säng viskar jag: ”Ni har alldeles för lite betalt.” Hon skrattar tillbaks och ler: ”Jag vet.”
Så vad vill jag ha sagt? Vad har detta med kraft och kreativitet att göra? Jo, jag inser nu vissa saker. I detta nu. Det kunde lika gärna varit jag som legat där med dödslängtan. En dag kanske jag gör det. Den dagen är närmare än jag vill veta. Jag märker nu att en del av min kraft är rädsla. Rädslan att dö. Att inte kunna skapa längre. Jag har fått en deadline bokstavligt talat. Jag började skriva när jag var 31. När måste jag sluta? När kommer livet säga stopp? Jag drivs delvis framåt av rädslan för att dö, men säkerligen har den känslan många trådar i alla mina farhågor. Då kanske du tror att jag stressar fram alster till hafsverk och tomma tegelstenar. Inte alls. Jag har ett halvt liv på mig. Den tiden kommer jag att ägna åt det jag gör bäst. Förmågan som tog 31 år att finna och säkerligen lika många att finslipa. Att skriva böcker. Bygga världar och ge liv åt karaktärer. Det och att ge dig tankenötter du inte visste fanns. Vägen till Umbria är bara början. Minns det nu. Rädsla kan vara bra. Om du kan hålla den på sinneslängds avstånd.
Är du rädd för döden?
Love / Jan-E
Dödas kärlek av Björn Runeborg
Boken handlar om Ronnie Peterson som går sista året på gymnasiet. Han är kär i Hedvig. Hedvigs föräldrar dog i en bilolycka och Hedvig bor hos sin farbror och hans fru. De uppträder som de döda föräldrarna finns bland dem, fast de är döda (t ex dukar de för dem.) och Hedvig hör även sina döda föräldrar. I början av boken händer det något som ändrar riktning på Ronnies liv. Formelföraren Ronnie Peterson dör och bokens Ronnie förändras av detta. Så dör hans moster och han ärver en lägenhet som han flyttar in i. Hedvig upptäcker också Ronnie, men vad tycker hon om honom?Det här är verkligen en annorlunda bok. Den är på sätt och vis absurd, men ändå lättläst. Det är en sådan där bok som man blir lite omskakad av att läsa, fast på ett lugnt sätt. Jag kan inte förklara det bättre. Du får helt enkelt läsa boken om du vill förstå.
Betyg: +3 av 5
-~-~-~-~-~-~-~~-~-~-~-~-~-~-~-~
Titel: Dödas kärlek
Författare: Björn Runeborg
Antal sidor: 152
Förlag: Modernista
ISBN: 9789186629939
Intervju med Helena von Zweigbergk
Tack vare Bokus.com fick jag möjlighetern att ställa några frågor till Helena von Zweigbergk. Helena har skrivit skrivit böckerna Ur vulkanens mun och Sånt man bara säger. Hennes nya bok heter Anna och Mats bor inte här.
Jag började med att säga att jag tyckte att hennes böcker har väldigt intresseväckande titlar.
Helena blev glad och sa att hon tänkt kring det där och inte varit säker på om det är så bra titlar. Därför var det roligt att höra att jag tyckte det. Hon tycker att det är svårt med titlar och veta om de är bra eller inte.
Så frågade jag henne när hon vet vad boken ska heta. När är titeln klar?
Helena svarade att titeln kommer mot slutet. Sedan så berättade hon att boken Sånt man bara säger hade arbetstiteln Gästen, men så var det förlaget som tyckte att boken inte kunde heta Gästen utan föreslog att den skulle heta Sånt man bara säger. Helena tyckte att det var en mycket bättre titel på boken. Så då fick det bli det.
Jag frågade även hur hon själv väljer böcker. Går hon efter titeln eller hur väljer hon de böcker hon ska läsa.
Helena svarade att det är en kombination mellan titel, framsida och rekommendationer från andra. Det kan vara lite olika.
Helena blev glad och sa att hon tänkt kring det där och inte varit säker på om det är så bra titlar. Därför var det roligt att höra att jag tyckte det. Hon tycker att det är svårt med titlar och veta om de är bra eller inte.
Så frågade jag henne när hon vet vad boken ska heta. När är titeln klar?
Helena svarade att titeln kommer mot slutet. Sedan så berättade hon att boken Sånt man bara säger hade arbetstiteln Gästen, men så var det förlaget som tyckte att boken inte kunde heta Gästen utan föreslog att den skulle heta Sånt man bara säger. Helena tyckte att det var en mycket bättre titel på boken. Så då fick det bli det.
Jag frågade även hur hon själv väljer böcker. Går hon efter titeln eller hur väljer hon de böcker hon ska läsa.
Helena svarade att det är en kombination mellan titel, framsida och rekommendationer från andra. Det kan vara lite olika.
söndag 25 september 2011
På väg hem men mer kommer
Nu har jag satt mig på tåget och åka hem. Det är strålande väder här i Göteborg. Så varmt att jacka inte behövs! Det är så härligt! Och vilken helg jag haft! Jag har massor mer att berätta och lite egna intervjuer att lägga ut. Men ni får ha lite tålamod! Det har varit en fullspäckad helg och bloggandet har inte riktigt hunnits med! Men det kommer!
Camilla Läckberg
Jag var och lyssnade vid Iris ljudboksprismonter där det var en intervju med Camilla Läckberg. Här är en del av det:
Intervjuaren frågade: Hur är det det att vara på bokmässan för dig?
Camilla svarar: "Det är min lilla plats där jag får känna mig som en rockstjärna."
De pratar om att hennes böcker filmatiseras. Camilla berättar att igår gjorde de sista scenerna. Hon säger också att det ska bli 10 st filmer som ska börja sändas julen 2012. 2013 kommer film på bio. (jag tänker: jippi perfekt jul-tv)
Camilla berättar senare att hon får mycket frågor om pengar, hur mycket hon tjänar och vad hon gör med pengar. Hon undrar om manliga författare får lika många frågor om det.
Intervjuaren frågar: "Vad säger Fjällbackaborna om din succé?"
Camilla säger: "Fjällbackaborna är förvånansvärt glada över att få en massa lik lagda här och där."
Intervjuaren frågade: Hur är det det att vara på bokmässan för dig?
Camilla svarar: "Det är min lilla plats där jag får känna mig som en rockstjärna."
De pratar om att hennes böcker filmatiseras. Camilla berättar att igår gjorde de sista scenerna. Hon säger också att det ska bli 10 st filmer som ska börja sändas julen 2012. 2013 kommer film på bio. (jag tänker: jippi perfekt jul-tv)
Camilla berättar senare att hon får mycket frågor om pengar, hur mycket hon tjänar och vad hon gör med pengar. Hon undrar om manliga författare får lika många frågor om det.
Intervjuaren frågar: "Vad säger Fjällbackaborna om din succé?"
Camilla säger: "Fjällbackaborna är förvånansvärt glada över att få en massa lik lagda här och där."
lördag 24 september 2011
Releasefest för Dawn Frenchs bok En liten smula underbar
Igår var jag på releasefest för boken En liten smula underbar av Dawn French i Printz Publishings monter på bokmässan.
Vi var många som träffades i hennes lilla monter och vi hade väldig trevligt! Jag pratade bland annat lite med trevliga Varg Gyllander och tjusiga Sofie Serenbrant! Ni har väl förresten sett mitt inlägg om Sofies underbara klänning? Så fick jag till min stora glädje möta Sandra Gustafsson. Ni har väl inte missat att hon har en ny roman (Absorbera) som hon lägger ut ett avsnitt av en gång per vecka på sin hemsida? Så träffade jag flera av de andra bokbloggarna och passade på att växla ett par ord med dem också.
Här ser ni härliga glada Pia Printz som äger Printz Publishing.
Vi var många som träffades i hennes lilla monter och vi hade väldig trevligt! Jag pratade bland annat lite med trevliga Varg Gyllander och tjusiga Sofie Serenbrant! Ni har väl förresten sett mitt inlägg om Sofies underbara klänning? Så fick jag till min stora glädje möta Sandra Gustafsson. Ni har väl inte missat att hon har en ny roman (Absorbera) som hon lägger ut ett avsnitt av en gång per vecka på sin hemsida? Så träffade jag flera av de andra bokbloggarna och passade på att växla ett par ord med dem också.
Lotta Bromme nämde min blogg Boktokig
Jag fick höra att Lotta Bromé nämde min bokblogg Boktokig på bokmässan i P4 extra (hon funderade kring bokbloggarnamn) när hon pratade med Karin Berg om bokbloggar. Jag finns även som länk på Lottas sida på SR där intervjun med Karin Berg finns. Så... yay!!! Det känns stort!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)