I den fantastiska Jag är, jag är, jag är: Ett hjärtslag från döden delar Maggie O’Farrel med sig om de gånger hon varit nära döden. Gånger hon sluppit ur en farlig situation. Gånger hon överlevt när hon varit nära döden. Hon förmedlar på sitt underbaraste sätt hur nära vi är döden. Det är bara ett hjärtslag bort. Hur värdefullt livet är. Eftersom det påminner om hur skört livet är får det nig som läsare att fundera på vad som är viktigt i livet och inte. Vad jag ska prioritera.
Det handlar också om människor som författaren mött som visat medmänsklighet. Som räddat henne på olika sätt. Jag får tårar i ögonen när jag läser. Det de gör är så självklart för dom, men har så stor betydelse för henne. Det är fint. Hon visar hur det och alla händelserna påverkat henne och gjort henne till den hon är.
Berättargreppet med att låta varje berättelse utgå från en kroppsdel är genial. Det är fascinerande. Det är som att läsa ett gäng noveller och samtidigt en roman. Jag älskar det!
Allt detta toppat med ett fantastiskt språk. Precis så där som bara Maggie O’Farrell kan. Jag är, jag är, jag är: Ett hjärtslag från döden går rakt och ärligt in i hjärtat. Att läsa den nu i juletid är som att få den finaste julklappen av dom alla.
Betyg: -5 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar