Jag är hemma och vabbar idag med ena dottern som är sjuk.
Efter att ha lyckats göra i ordning andra barnet (Det är som att röra sig i sirap. Hon ska bara det ena och det andra. Jag fixar med allt som måste ordnas innan vi går. Lägga ner frukt i väskan. Kolla till sjuka dottern som ropar. Plocka undan frukosten. Hitta nycklar. När jag kommer tillbaka till hallen, där jag lämnat dottern för att ta på sig overallen, så hittar jag henne pratande framför spegeln i någon lek i stället. Overallen ligger bortglömd på golvet. Puh. Man känner sig värd något pris i storleken Nobelpris när man till sist lämnat av henne vid klassrummet) och efter att ha lyckats skicka iväg lektionsplanering till mitt jobb och fixat frukost till det sjuka barnet som plötsligt är hungrig i alla fall, så har jag äntligen en stund att andas ut och varva ner.
Jag funderar en stund på om jag ska se någon serie på Netflix, se Nyhetsmorgon eller läsa en bok, men lägger mig på sängen och bara är. Lyssnar på ljuden som omger mig och tittar ut genom fönstret och låter tankarna komma och gå. Kanske kommer jag att plocka upp en bok om en stund. Sannolikheten är rätt stor. Men just nu njuter jag av lugnet och att bara vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar