Jag har intervjuat Lilla Augustprisets pristagare Rasmus Bjerkander. Han vann för sin novell Den på intet vis speciella.
Du visste ju inte riktigt vad du ville säga när du stod där framme. Nu när det har sjunkit in lite, har du kommit på något mer som du vill säga?
- Nej, jag ville säga det jag sa ungefär. Men jag hade velat tacka min flickvän Matilda. Det hade varit mysigt. Annars tror jag att jag fick jag säga det jag ville. Få må bra. Sola mig i glansen lite. Jag är nöjd.
Vad är din inspiration till ditt skrivande?
- Vardagsgrejer, antar jag. Saker i livet bara. Lite allt möjligt. Inte fantasi och sånt.
Vad var det som gjorde att du skickad in då?
- Jag har nog gått och spanat på det ett tag. Såglömde jag skicka in förra året. Så då tänkte jag att jag skickar in i PR. Det är sista året jag kunde vara med i Lilla Augustpriset. Tänkte att det är bäst att passa på nu.
Du skrev ju om en mormor som samlar släkten och är den som knyter ihop kontakterna. Har du själv en mormor, farmor, farfar eller någon som samlar släkten på det här sättet?
- Jo, har en mormor som jag inspirerats av. Men sen är hon ju inte precis som i texten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar